Etikett: måndag

Lämna en kommentar

Vårtröttheten försöker slå rekord

bortommolnen

Nu har jag varit vaken i snart tre timmar efter stunden i ide.Ser dubbelt. Händerna skakar. Huvudet vickar fram och tillbaka. Jag fryser även under varmaste dubbelfilten. Inte ens en kopp hett te lyckades värma eller pigga upp mig. Ja, jag gnäller.Men det här är så gräsligt frustrerande. Jag vill ju så mycket och så bara sitter jag här och lägger all kraft på att hålla mig vaken. Suck. Men ska jag alls klara av resten av veckan med alla utmaningar jag står inför, så får jag låta den här dagen vara förlorad. Tack än en gång för sjukersättningen. Fortsätt läsa Vårtröttheten försöker slå rekord

Lämna en kommentar

Jag tyckte bättre om söndagen

bortommolnen

Morgonen börjar med besvikelse. Kalle tar sig inte till skolan. Det gör heller inte Ville. Även han med diffus diagnos som ursäkt. En stund i tårar i sängen. Sorgen över detta är stor och ångestskapande. Liten kryper ner under mitt täcke, lägger sin tunna arm omkring mig och jag kan andas igen. Morgonmotion i det ljusa uterummet följt av hundra situps och jag längtar till träningsfri söndag igen. Öppnar datorn och jobbmejl, sms och telefonsamtal rasslar in i kamp om min uppmärksamhet. Jag hinner knappt svara på allt innan jag ska iväg på samverkansmöte. Jag tyckte bättre om söndagen Fortsätt läsa Jag tyckte bättre om söndagen

Lämna en kommentar

Veckostart

bortommolnen

  Jag startade veckan med ett motionspass (15 min crosstrainer, 15 min motionscykel, 100 situps) klockan sex i ett ljust uterum. Lärkorna som slåss om luftrummet med sin sång blir allt fler och buskarna fylls av tjattrande, tjittrande småfåglar, i dag mest pilfinkar. Det är en fantastisk stund och en välbehövligt vacker start på veckan. En halvtimme senare har jag en sur Kalle med huvudvärk framför mig. F-varning i idrott, idrott på måndagar. Kul. Eller? Hjärtat sjunker. Sjunker. Sjunker. Fortsätt läsa Veckostart

Lämna en kommentar

Så här vill jag inte ha det

bortommolnen

Fy, vilken tung måndag det här blev. Mörker och tårar mitt i sol och vårvärme. När jag blinkande försökte hålla tårarna borta för att förbereda mig inför ett möte på jobbet, kom ett mejl med beskedet ”F-varning i idrott”. Ett fullständigt onödigt F som beror enbart på frånvaro. Klumpen i halsen, det obehagliga fladdrandet i magen. Ut i solen och iväg till mötet. Klarade av det, men knappt. Via apoteket och ica hem. Hälsade kort på Kalle, påpekade att huvudvärk botas bättre i frisk luft och gick sedan och lade mig. Habiliteringen ringer inte tillbaka, men jag har bokat en … Fortsätt läsa Så här vill jag inte ha det

Lämna en kommentar

Måndag morgon i himmel och helvete

bortommolnen

Gryning i Paradiset Rävetofta och den stilla trädgården fylldes av koltrastsång. Magi. Klok som jag är tog jag vara på stunden och njöt i fulla drag. Nu är måndagsverkligheten i kapp oss med tonårsson som vägrar gå till skolan. Sorgen lägger sig som ett svettigt täcke över mig och jag får svårt att andas. Måste medvetet dra ett andetag i taget, tårarna bränner och underläppen börjar darra. Jag vet inte hur jag ska hjälpa honom. Jag vet inte vart jag ska vända mig. Nu gråter jag i vanmakt. Villes mjuka armar runt min hals och genom kärleken påminns jag om … Fortsätt läsa Måndag morgon i himmel och helvete

Lämna en kommentar

Berömd

bortommolnen

I dag har jag fått beröm. Psykiater och psykiatrisköterska tillsammans i ett möte för att planera framtida vård. Båda berömde mig för att jag drar i nödbromsen när jag känner att mitt mående är på väg att antingen dippa eller fladdra iväg uppåt. Så skönt att få deras erkännande, eftersom det kan vara ganska tufft att våga säga stopp innan det är för sent. (Ni vet – kollegor, vänner, familj längre bort, alla de som inte ser på nära håll hur jag mår, kan lätt tycka att jag verkat precis som vanligt och så plötsligt sjukskriver jag mig en vecka.) … Fortsätt läsa Berömd