Brillor

Jag skräller mig genom dagen. Med en lång tupplur som uppladdning lyckades jag i alla fall ta mig till Center Syd med Olle för att få kollat synen på oss båda. Och mycket riktigt, min känsla var rätt. Ett nytt brytningsfel på höger öga och dags för nya glas. Valde snabbt och lätt bågar och nu får vi hoppas att de är fina när allt är klart. Även Olle behövde glasögon. Hans första och nu håller vi tummarna för att han blir av med en del huvudvärk. Han valde ett par bågar som kräver lite mod att bära men snygg … Fortsätt läsa Brillor

Hur ofta börjar en förkylning med hosta?

Den här gjorde i alla fall det. Det skräller gräsligt illa om mig. Och ont i bröstet gör det när jag hostar. Nåväl. Det är en förklaring till lördagens tröttkollaps och gårdagens och dagens ovilja till fysisk aktivitet. Helt ärligt – ALL aktivitet. Men det är bara att bita ihop. Så länge jag inte har feber vill jag inte ställa in veckans alla möten. Jag får hosta i armvecket och tvätta händerna så fort jag ser att handfat. Låta bli att ta folk i hand och sitta en stol längre bort. Host host. Fortsätt läsa Hur ofta börjar en förkylning med hosta?

Liv som ska levas

I dag fick min kropp vila efter en vecka med mycket aktivitet. Det var säkert bra men fy bubblan vad trött jag är nu! Trots att jag fick sova till efter åtta. Trots att jag sovit en halvtimme på soffan. Trots att jag fått små doser frisk luft. Trots att jag ätit lagom mycket. Just nu känns det som om jag måste sova i en vecka för att orka resa mig på riktigt igen. Men veckan är full med liv som ska levas. Människor, möten, hårklippning, utbildning, jobb i barngrupp, arbetsplatsbesök, familj, matlagning, disk, simning, yoga, omklädningsrum… Ja. Liv som … Fortsätt läsa Liv som ska levas

Måndagsblues?

Det svajar nu, mitt mående. Inte att förundras över, dock, vintern har ju inte börjat än och den eviga hösten kan väl knäcka vem som helst. Planerna för sommaren behöver snickras men det är svårt att föreställa sig en tid där livet levs i ett uterum och man kan bada långa stunder i havet. Så vi kommer oss inte riktigt för. Inte heller räkningarna kommer jag mig för att fixa. Nej. Jag tar mig en stillsam kväll, lyssnandes på vinden. I morgon krävs det mer av mig. Fortsätt läsa Måndagsblues?

Allt kan väl inte gå som planerat

Rätt sköterska fick blod på första försöket. Mötet på gymnasiet gick så pass bra att tigermamman fick vila. Kalle stannade kvar och jag körde till jobbet en stund. Posthögen där var inte att leka med…inte heller den här hemma när brevlådans lås väl tinat. När vi kom hem fixade jag ner kycklingfiléer i slökokaren. Fyra timmar senare är de fortfarande råa och om en timme är det dags att äta. Får väl ställa grytan i ugnen och hoppas på det bästa. Tjo! Fortsätt läsa Allt kan väl inte gå som planerat

Även jag

Jodå. Även jag har tagit ett steg framåt i dag. Jag har packat en övernattningsväska utan att krevera av ångest! Fy fan vad jag är bra. Jag har också städat sovrummet, upptäckt och åtgärdat mögel i fönsterkanterna (får nog börja dra upp träpersiennen på morgnarna…), fått färg i håret och servat liten febersjuk Ville med saft, mer saft, liten macka, bamyl, mer saft och en hel massa kärlek. Vi har tittat på Karate Kid och jag fick en dos åttiotal. Jag är så glad att jag kunde vara hemma hos honom hela dagen eftersom jag åker tidigt i morgon bitti. … Fortsätt läsa Även jag

Den här bilden bär så mycket symbolik

En till synes alldeles vanlig måndag med hysteriskt iskall skånsk blåst hände något alldeles ovanligt speciellt i mitt liv. Där far han iväg. Helt själv med en taxichaufför som kör så dammet ryker. Första gången. Allra första gången. På egna ben igen efter ett par tuffa år. Min stolthet känner inga gränser och jag blev så glad när jag tagit bilden att jag sprang glädjetjutande runt, runt på gårdsplanen några varv innan jag gick in. Heja Kalle! Världens starkaste Kalle. Fortsätt läsa Den här bilden bär så mycket symbolik

Kan vi bara lägga ner den här veckan?

Jaha. Det var därför jag var så extra grå i morse. Det som skulle ha blivit en timmes yoga blev en halvtimmes mycket stillsamt pass. Då kunde jag inte sätta fingret på vad som var fel i kroppen. Det kan jag nu. Höger öra värker och stör. Hela bihålan i höger kind är full och arg som ett bi. Ögat hotar att ploppa ut, så även tänderna. Och resten av kroppen. Vill inte vara med. Så jag varvar arbete med korta stunder av tvättvikande. Diskmaskinen ska fyllas – å hemska tanke, dosetterna likaså, mat lagas, mer tvätt vikas, mer jobb … Fortsätt läsa Kan vi bara lägga ner den här veckan?