Ni vet sådana där nät man kan sätta runt flaskor (oftast den sorten man har alkohol i) så de inte skaver och skallrar mot varandra. Sådana nät är väldigt tystlåtna, ofta stillsamma och relativt osynliga små varelser. Just nu håller jag på att smälta en sådan liten nätt sak. Långsamt. I omgångar. Lite i taget. Steg för steg. Så att de giftiga ångorna ska räcka så länge som möjligt. Det kan tyckas en smula korkat av mig men det enda alternativ jag har är att slänga min nya kärlek slökokaren och köpa en ny för pengar som inte finns. Dessutom … Fortsätt läsa Från köket sprids en ljuvlig doft av…bränd, giftig plast

Jag har varit duktig och handlat en massa god mat. Problemet är att jag verkligen inte har lust att tillaga den. Så nu ligger ett kilo färska kycklingfiléer och ett storpack skivspill av fläskkarré i kylen och skriker åt mig. Men det får hålla till i morgon och fredag, för i kväll blir det varm korv och bröd i det här huset. Tjo! Fortsätt läsa Vill inte, låter bli

Snart små mästerkockar på TV. Vår minste mästerkock bjöd på kall sås med egenhändigt plockad och hackad ramslök till den enda mat jag kunde åstadkomma i dag – hashtagpommes och potatiskroketter. Man kan inte vara på topp jämt. Men det var Ville. Mäkta stolt över sig själv. Härligt. I morgon tänker jag vakna pigg, glad och inte det minsta snurrig. Hoppas kroppen lyssnar på mina order. Fortsätt läsa Ramslök – familjens favorit