Och vilken utflykt sedan! Kallt, kallt, kallt och alldeles ljuvligt. Endorfinerna dansade länge efter årets första dopp i havet. Gofika på Espresso house och lite reafynd på det. I morse bjöds jag på mandelvåfflor med blåbär och grädde. Jag är en bortskämd fyrtioåttaåring. Fortsätt läsa Födelsedagsutflykt
Här hade jag glädjen att tillbringa tre och ett halvt år. Det var här jag blev lärare. Det var här jag blev vuxen. Tack, Linköping. Och tack för promenaden, Olle och Ville. Fortsätt läsa Nostalgipromenad
I dag är det 22 år sedan jag skrev Sårad ängel (finns att läsa i bloggen, använd sökfunktionen) och du läste den. Jag har köpt löjrom, räkor och en torr, ekologisk cava för att fira oss. Vårt Vi. Vårt Bortom. För två år sedan skrev jag så här, och bättre kan jag inte säga det: Det kanske är precis så här tjugo år känns. Som två eller tvåhundra. Som tvåhundra och två på samma gång. För visst har vi varit tillsammans alltid? För visst är det bara ett par år sedan jag såg dig första gången, där på andra sidan … Fortsätt läsa En saga sannare än verkligheten
Reprisinlågg: För femton år sedan väntade vi på Kalle. Vi väntade. Och väntade. Och vääääntade. Efter tre missfall var han extra efterlängtad och september var lika varm 1999 som den är i år. Efter tio dygn över tiden hade jag nästan gett upp hoppet om att på riktigt få en bebis. Tobias var här över helgen, och på söndagen spelade vi Monopol innan Sten körde hem honom till mamman. Jag minns att jag stod på stentrappan mot söder och tittade ut över landskapet den kvällen. Sten skulle jobba sju nätter med början på måndagskvällen. I den vackra septemberkvällen frågade jag … Fortsätt läsa I dag är det 20 år sedan jag blev mamma – det finaste en kan vara
Vi var redan förälskade. Våra ord hade hittat den gemensamma tonen av nyfikenhet och samförstånd. Jag var redan hans. Jag hade ännu inte sett hans ansikte, hans kropp, men jag anade hans själ. Han hade ännu inte sett mig men han såg allt jag behövde visa. I ett av våra samtal pratade jag om hur fantastisk jag tyckte att Lundells senaste skiva På andra sidan drömmarna var. Jag hörde honom le och snart strömmade Connemara genom telefonen. I kväll njuter jag av samma skiva medan han sitter i den andra uterumssoffan. Jag ser hans ansikte, hans kropp. Han har åldrats, … Fortsätt läsa På andra sidan drömmarna
Det har gått arton år sedan den där kvällen i maj 2001. Arton år som känns som fem år eller kanske femtio. Men inte arton?! Repris: Det var i maj när göken gol Rabarberpajen stod i ugnen. Grannarna skulle komma klockan sex, men de var lite sena. Kalle var tjugo månader och vi hade bestämt med farmor att hon skulle ta hand om honom när det var dags för lillebror (nej, vi visste inte säkert att det var en pojke vi väntade, men med Sten som pappa kan man vara ganska säker på det) att komma till världen. Min stora … Fortsätt läsa Varmaste grattis på din Dag, älskade, älskade unge.
Så jävla häftigt att alla mina tre Vildingar nu är 15 år och äldre! Min vän och vid den tiden älskare sade en gång till mig att det bara blir roligare och roligare med barn. Då trodde jag inte att det skulle gälla mig och mina barn. Men det gör det, minsann! Idag har Olle och jag fixat våfflor till födelsedagsfrukost och snart ska vi alla fyra åka till Landskrona för att övningsköra både moped och bil. Tjo! Repris: Mormor och Håkan var här. De skulle stanna så länge de kunde och förhoppningsvis skulle du komma under tiden så att … Fortsätt läsa Ville 15
I never did get around to watching the last couple of seasons of 24. Until now. And I swear, I could hear your car driving up to my house as Jack Bauer once again put his life on the line for the greater Good. So I pressed pause and walked to the kitchen to make us a cup of yogi to go with whatever you are bringing for fika this time. I guess I´ll have that yogi without both cake and company. But in my thoughts you are with me. Happiness over having had the best of friends, grief that … Fortsätt läsa Dear Susan
”Det jag sade var fel” tänkte jag när han bryskt knuffade ner mig på madrassen som låg på golvet. ”Det kanske är tur att vi inte är ensamma” tänkte jag när jag mötte hans blick innan han skrattande vände sig mot vännerna i soffan och lät mig ligga kvar på rygg. Längtande efter hans famn. ”Han skojar bara lite” tänkte jag när den vassa svärdseggen sved mot min hals. Tänkte jag trots att jag såg skräcken i ögonen på den tredje personen där på balkongen. Den där sommarnatten när stjärnorna viskade våra namn och han var den vackraste jag mött. … Fortsätt läsa #metoo
Ett öppet fönster mot den plötsliga tystnad som bara en broöppning på Stockholmsvägen utanför kunde skapa. En fönsterbräda bred nog att sitta på. En cigarett och en kopp skånerost. Stunderna av ro och frid var inte många den där sensommaren men de gjorde avtryck i mitt minne. Köket var litet men det fanns plats för ett bord och två stolar. Jag kan inte minnas att jag satt vid det där bordet en enda gång. I hallen ställde jag mina bokhyllor och min säng. Ett litet sängbord med plats för datorn, en stol mitt i dörröppningen till vardagsrummet. Högt i tak, … Fortsätt läsa Från Stockholmsvägen till Skåne via Längtan
Solpuss - bortom molnen 