Det var min fristad. I den stora salen där rökning var tillåten och självklar var väggarna täckta av håltegel och stolarna fyllda av alternativa motalabor. För arton kronor fick man lyxbaguetten med ost, skinka och räkor. Kaffet var svart och påtår, tretår, fyrtår…gratis för stammisar. Camel med filter kostade sexton pix i kiosken vid busstationen intill.Jag ville så mycket men visste inte vad. Inte heller visste jag att min bipolära sjukdom just vaknat. Vilse. På förmiddagarna släpade jag mig med stor motvilja till stadens gymnasium. Min samhällsklass var präktig och pastellfärgad. Jag var svartklädd och ville vara min egen. Så … Fortsätt läsa Teatercaféet, där jag blev vuxen

Vi hann hem till Matchen! Härligt och en smula -94-nostalgiskt. Då bodde jag med min förre man i ett litet 1800-talshus med en liten fruktträdgård på baksidan och pioner i rabatterna. Jag sommarjobbade på Konsum som inte låg längre bort än att jag hann hem på rasten för ett dopp i Göta Kanal, femtio meter från vårt hus. Eftersom det var en het sommar tältade vi i trädgården ett par nätter under fotbolls-vm. Liksom många andra minns jag de där veckorna som ett magiskt töcken. Jag minns också det förlösande åskvädret som kom med hinkregn och doftande asfalt. Nu har … Fortsätt läsa Finfint

Den här gången i form av en fb-grupp med tanken om ett återseende 30 år efter grundskolans slut. Medlemmarna trillar in en efter en. Ett efter ett av alla bekanta ansikten. De flesta har jag inte sett på 30 år. Ett par av dem träffade jag under universitetstiden. När jag tittar på deras profilbilder ser jag deras föräldrar. Någon är sig lik, någon kan jag inte minnas att de sett ut i närheten som de gör nu, någon ser ut precis som jag minns hans pappa. Och jag inser. Att jag nog ser ut ungefär som de minns min mamma … Fortsätt läsa Och så plötsligt dyker det förflutna upp

För arton år sedan väntade vi på Kalle. Vi väntade. Och väntade. Och vääääntade. Efter tre missfall var han extra efterlängtad och september var lika varm 1999 som den är i år. Efter tio dygn över tiden hade jag nästan gett upp hoppet om att på riktigt få en bebis. Tobias var här över helgen, och på söndagen spelade vi Monopol innan Sten körde hem honom till mamman. Jag minns att jag stod på stentrappan mot söder och tittade ut över landskapet den kvällen. Sten skulle jobba sju nätter med början på måndagskvällen. I den vackra septemberkvällen frågade jag universum … Fortsätt läsa I dag handlar allt om dig