Rabarberpajen stod i ugnen. Grannarna skulle komma klockan sex, men de var lite sena. Kalle var tjugo månader och vi hade bestämt med farmor att hon skulle ta hand om honom när det var dags för lillebror (nej, vi visste inte säkert att det var en pojke vi väntade, men med Sten som pappa kan man vara ganska säker på det) att komma till världen. Min stora mage kändes precis som vanligt, trots att det var ett par dagar efter beräknat datum och när grannarna kom gående längs vägen såg vi fram emot en trevlig kväll tillsammans. Ett snabbt toabesök … Fortsätt läsa Repris: När Olle kom till jorden, det var i maj när göken gol

När morgonen närmade sig gick vi ut på Stockholms gator igen. Tysta, svala gator i sommaren. Nu styrde vi stegen mot Djurgården igen. Den här gången gick vi längs Strandvägen och kastade mentala ägg på de flotta våningarnas fönster. Övertygade om att de rika inte kunde vara lyckliga. Inte lika lyckliga som två trötta, nyförälskade vandrare i alla fall. När vi nådde Djurgårdens vackra parker hittade vi en berghäll där vi slog läger på vargens rock i väntan på morgonens värmande solstrålar. Här älskade vi med varandra för allra första gången. Den stunden stannar i mitt minne och troligen även … Fortsätt läsa Lone Wolf del 4

Två glas av husets röda på centralens restaurang. Rioja i generösa glas för en nätt slant. Sida vid sida, utan att röra vid varandra började vi vår vandring i Stockholm. Via Drottninggatan till Gamla Stan. Jag minns inte ett ord av allt vi måste ha sagt till varandra. Men jag minns elektriciteten mellan oss. Jag minns hans doft, hans sätt att rulla cigaretter, hans långsamma rökande. Vi tog en rökpaus vid strömmen och folk stannade upp för att titta på oss. Två svartklädda typer i övre tjugoårsåldern. Den ene en uppenbar lodis, den andra prydligt frökenaktig trots försöken att dölja … Fortsätt läsa Lone Wolf del 3

Rosen köpte jag dyrt i den lilla blomsteraffären inne på centralen. Det soliga leendet kunde jag inte ha stoppat även om jag velat. Mitt beigea jag med blåjeans och henna hade jag redan bytt ut. Nu var jag naturligt råttfärgad i håret med kängor på fötterna. Benen var randiga i lila och svarta strumpbyxor med svart kjol och till det en tajt, urtvättad grå top. Lone Wolf hade presenterat sig som ”övervintrad gothare” och den depprockande tonåringen i mig jublade. Så rullade tåget sakta in. Nu borde jag vara nervös, men av nervositet och ängslan fanns inte ett spår. För … Fortsätt läsa Lone Wolf del 2

Jag hoppas att du finns kvar. Att du lever ett fint liv och att universum tagit hand om dig genom åren. Hos mig finns du kvar. Nu och alltid. Som ett av mina allra mest pulserande minnen, mjukt inbäddat i kärlek. Det blev inte Vi. Det kunde aldrig bli Vi men de dygn vi fick tillsammans har mejslat fram mitt jag. Tack. För några år sedan skrev jag om dig. Nu väljer jag att dela de sidorna med alla som vill läsa. Till dig som läser vill jag säga – det här handlar om ett par dygn av mitt liv. … Fortsätt läsa Lone Wolf del 1