Mikael Olsson igen
Du väntade utanför kiosken, precis som du lovat. Karin, som jag jobbade med, följde med mig till ditt tält där Loppan väntade. Loppan, din store kompis med humor som vapen. Karin blev förälskad i situationen och i skånskan ni pratade. Vi cyklade hem tillsammans i natten sedan, Karin och jag. Hon bubblade av prat, hög av en trevlig kväll. Jag var tyst. Ville inte prata sönder känslan som växte i mig. En ny sorts förälskelse. Djupare än allt jag tidigare känt. Hos dig ville jag vara. Med dig ville jag blomma. Natten kom och gick. Ett nytt arbetspass. Evighetslångt. Medan … Fortsätt läsa Mikael Olsson igen
