Det är svårt att vara mamma

Ringer till habiliteringen. Pratar en bra stund. Hänvisas till BUP. Ringer dit. Pratar en ännu längre stund. Vänder ut och in på nuvarande situation samt svarar på tusen frågor om barndom och personlighet. Hänvisas så småningom tillbaka till hab men nu till en annan person. Som inte svarar. Allt jag vill är att hjälpa mitt barn som inte mår bra. Nu är jag helt slut. Utmattad. Färdig. Har sovit middag och ätit lunch, men ögonen går fortfarande i kors och underläppen darrar. I morgon får jag börja om. Fortsätt läsa Det är svårt att vara mamma

Glasögon igen

Nu har jag varit hos optikern igen. Den här gången hos den optiker som min arbetsgivare har avtal med. Eftersom jag är så nöjd med mina nuvarande bågar, frågade jag om jag kunde få terminalglasen i dem, och det var ju inga problem. Även hon blev chockad över priset på de progressiva jag beställt, och det fick mig att ringa Synsam (där jag beställt dem) och fråga vad jag får för de stora pengarna. Jag är nöjd med svaret, som i och för sig var det jag förväntat mig. Det stärker mig i min känsla att jag gjort rätt som … Fortsätt läsa Glasögon igen

Regnmörker

Funderar på varför jag bara skriver totalt ointressanta inlägg just nu. Kommer fram till att livet är gräsligt ointressant i slutet av regnig, grå, eländig januari. I dag skulle jag ha dejtat Sten, men Kalle är hemma igen. Nu med magont och hink i sängen. Det går magsjuka på skolorna, så jag kan ju inte gärna tvinga iväg honom. Så jag får väl betala räkningar i stället för att mysa ner mig under täcket med min Man. Suck, Dubbelsuck. Segt att träna i dag, men jag gjorde det. Tempot på benen var inte direkt imponerande, men jag rörde mig en … Fortsätt läsa Regnmörker

Grått i vitt

  När det äntligen blir vitt, är min själ alldeles hjälplöst grå.  Tacksam att tårarna rinner. Minnet av månader i smärta då tårar förvägrades mig lär mig tacksamheten. I dag måste all samlad sorg och ledsnad rinna ur mig. Allt jag samlat på mig sedan förra gråtomgången lurpassar bakom ögonlocken och kräver att få komma loss.  Efter några dagar av detta brukar jag känna hur sorgen smälter bort. Där är jag inte i dag. Fortsätt läsa Grått i vitt

Stopp

Precis nyss tog det stopp. Nu orkar jag inte mer. Får koppla på en annan sorts ork och försöka få hjälp utifrån. Kalle går inte till skolan. Frågan är bara vart jag ska vända mig. Skolan verkar inte överdrivet intresserade, habiliteringen kan inte göra så mycket. Optiker i kväll och om allt är okej med synen så får vi väl dra honom till läkare i morgon. Men var ska jag hitta kraft? Ligger under täcket och gråter. Hoppas kunna ta mig härifrån ner till datorn så småningom. Jobbet får vänta tills gråten sinat. Fortsätt läsa Stopp

God stämning – just nu

I dag kämpar rävetoftafamiljen med att hålla stämningen god. Det är så mycket praktiskt som måste fixas på de få timmar vi har tillsammans i vardagen. Därför är det lätt att i frustration ta till höjda röster och onödiga ord. I går rann bägaren över (igen) och nu orkar vi inte mer bråk. En fin stund tillsammans vid middagen fick vi till och nu använder killarna sin skärmfria tid till att gå på crosstrainern och leka med gosedjur. Sten och jag får peppa varandra så vi inte går igång på minsta lilla. Det är så lätt hänt när man är … Fortsätt läsa God stämning – just nu

Det vita

  Det blev aldrig ljust i morse. Mörka moln hängde tungt över byn när jag slutade jobba. Hagelblandat regn på väg till apoteket och plötsligt slets himlen itu. Ett mäktigt brakande rullade över himlen och stunden efter byttes regn mot snö. Jobbigt att köra hem i, men alldeles fantastiskt och efterlängtat. Nu njuter jag ljus och stillhet i ensamhet. Äntligen. Fortsätt läsa Det vita

Onsdag igen

StorVild vaknade med huvudvärk igen och jag gör mitt bästa för att peppa iväg honom. Önskar så att jag kunde hitta lösningen på det här. Min älskade unge mår inte bra och jag lyckas inte hjälpa honom. Vi har haft många strider och fina samarbeten med förskola, skola och habilitering genom åren. Det har varit tufft men vi har alltid kommit framåt. Tills nu. Nu känns det som om vi står framför en vägg. Ibland slår vi huvudet i den, ibland försöker vi forcera den, ibland letar vi efter minsta spricka. Nog om det. Jag är inte bara mamma…I dag … Fortsätt läsa Onsdag igen