Söndagsfrid?

Vacker är den, söndagen, men så fridfull vet jag inte om jag tycker att den är. Jag tänkte mig en promenad i solen medan jag väntar på Ville men jag orkar inte. Solen är för krävande. Den vill glädje och lust. Och jag har varken det ena eller andra. Så nu sitter jag i simhallen. I ett soffhörn. Kaffet är urdrucket och snart är det min tur att simma. Timmen har varit kortare än vanligt eftersom jag var klok nog att ringa min fine pappa. Kärlek. När vi kommer hem ska vi sno ihop en tårta till pappan i huset … Fortsätt läsa Söndagsfrid?

Tårar och klor

Vi kom till badet. ”Inga barn före 11.” Fan, det hade jag glömt. Vi vände. I bilen tappade jag all ork och tårarna rann. Ville erbjöd sig att vänta medan jag simmade. Torkade tårarna och körde för att köpa fika till honom. Han installerade sig med fika och surfplatta. Jag bytte om och simmade. Under halva tiden var jag helt ensam i bassängen. Så jävla fånigt att Ville skulle sitta utanför. 😦 Fortsätt läsa Tårar och klor

Inte rätt sorts söndagsmorgon

Äntligen tävlingsdags. Äntligen skulle Ville sätta guldtiden på ryggsimmet, den han jagat med bara hundradelar kvar. Äntligen skulle någon mer än mamma följa med och titta. Han skulle få visa mormor och H hur duktig han är i vattnet och i går kväll blev det bestämt att kompisen också skulle komma. Vi skulle gå på marknaden och köpa churros efteråt och jag skulle duscha länge i simhallsduschen. Men den här jävla förkylningen som prompt ska döda all glädje den kan kom i vägen. Det räckte inte med gårdagens vila. Vi vaknade båda två med lite feber och mycket olustkänsla. Ingen … Fortsätt läsa Inte rätt sorts söndagsmorgon

Inget ont som inte…ja, du vet

Så här snabbt har jag aldrig simmat förr. Jag forcerade vattnet med brutala armtag som ren överlevnadsstrategi. Bassängen var knökfull av simmande människor med håriga, torra kroppar. Men jag körde mitt eget race i vanlig ordning. Ingen större hänsyn här inte. Varannan längd snällt bröstsim, varannan vevande rygg utan uppsikt. Jag lyckades ta på de flesta och simma på en kvinna utan att få stopp på kroppens framfart. Men värst var när jag plötsligt fann mig rygg mot rygg med en lurvig man som höll på att drunkna av min tyngd. ”Oj, så tokigt! Förlåt!” ”Har du inte ögon i … Fortsätt läsa Inget ont som inte…ja, du vet

Jag är SÅ stolt över mig själv

När migränen hotade att spränga hela kroppen lämnade jag sängen. Långsam, långsam frukost. Små, små skedar för att inte kräkas eller explodera. När medicinen (det finns egentligen ingen migränmedicin som jag får ta som fungerar så jag tar ett par Diklofenak i smyg, fungerar ibland) inte hjälpte blev det ryggläge på soffan en timme. När inte heller det gjorde susen så drog jag på mig badkläderna och vi körde till Röstånga. Jag skulle ändå bli tvungen att köra lite senare för att hämta Olle så varför inte försöka simma? Och simmade gjorde jag. En långsam kilometer med bultande huvud och … Fortsätt läsa Jag är SÅ stolt över mig själv