Killarna spelar dart i eftermiddagssolen. Alla tre tillsammans. Olle är äntligen på benen efter feberpärsen. De två gäster som kom har åkt hem igen. Proppmätta och leende så de var nog nöjda. Det är så tacksamt att bjuda på paj med stora mängder vaniljsås och glass, enkelt att baka, gott och mättande. Själv är jag nöjd med att det inte kom så många. Min dagliga sociala dos överskreds med råge redan på matchen i förmiddags. Laget förlorade, men Ville var glad ändå. Jag var i vanlig ordning brutalt ärlig när de andra föräldrarna frågade hur läget var och som oftast … Fortsätt läsa Ett glas vitt och summering av söndagen.

Helt utmattad. Orkade knappt äta en pytteportion med god gratäng. Orkar inte spela Skyrim. Sitter med ett korsord i knät och läser ”GÖR INTE EN  LINA SOM ÄR NERE”, svaret är ”LER” och jag kan bara konstatera att korsordsmakaren har helt rätt. Sorgen i mig kväver och ger mig andnöd. Skammen har lagt sig eftersom barnen visar kärlek trots att mamman är ett psykfall. Djup suck. Men oj, vad det tar på krafterna att få ett sådant sammanbrott. Kvällstimmarna kommer att ägnas åt förlåtande tankar. Jag har inget val, måste förlåta mig själv om jag ska orka gå ur sängen … Fortsätt läsa Jag vill vara frisk, men just nu är jag bara ofattbart trött

Jag trodde att det här inlägget skulle handla om hur man inte tror att en film kan bli bättre när slutscenen mot alla odds utspelas till The Jesus and Mary Chain. Vackraste, sexigaste, mest förtrollande, min filmcrush sedan många år i delad huvudroll med utmärkte Bill Murrey i Tokyo. Nej, det blir inte bättre. Men livet trasslade till sig och avbröt mitt filmtittande. Eskalerande syskonbråk och plötsligt var jag där igen. I skriket, i vrålet. I svettig ångest med kudden framför munnen för att mildra skadan på barnen. Jag skriker mig hes och kan till slut inte andas ordentligt. Så … Fortsätt läsa From bad to worse