Snälla, låt mig längta igen

Nu, mina vänner lutar det mot sjukskrivning. Yrseln kommer och går. Bättre i dag än tidigare. Men jag har av diverse anledningar rejäl ångest och mår helt enkelt skit. Och jag orkar nog inte må skit, vara yr, klara av mammarollen som kräver jättemycket just nu och samtidigt prestera på jobbet. Kanske måste jag dra i nödbromsen redan nu. Innan jag går ner i en djupare depression. Psykiatrin har sagt åt mig att göra så och det har funkat tidigare. Men jag vill inte. Jag vill klara mina roller. Jag vill må bra. Jag vill vara glad. Jag vill längta. … Fortsätt läsa Snälla, låt mig längta igen

Blå

En timme på en sten.Om jag inte haft en stor kopp kaffe med mig, hade jag inte lyckats sitta så länge. Men tiden behövdes. För på en timme hann jag varva ner. Lyssna på vatten, fåglar och människor i bakgrunden. Jag hann studera ett svanpar när de visade sin samhörighet och skarv som visade sig härska över en sten. Jag satt tillräckligt länge för att släppa taget och gråta. En del tankar klarnade och någon jobbig tanke kunde jag lämna kvar där vid vattnet. Jag vill fortfarande helst grotta in mig i mörker och regnsmatter, men jag är tacksam över … Fortsätt läsa Blå

Ge mig en grotta

  Ge mig regn, mörker och piskande storm. Det här vackra klarar jag inte av.  Jag vill inte ha sol i nacken och svårt att se skärmen. Jag vill inte bländas när jag tittar ut. Jag vill inte sitta på solvarmt trä, vända ansiktet mot det starka ljuset och smutta på kopp kallnande kaffe.  Jag vill vara ifred. Utan krav. Och solen kräver. Tårarna bränner bakom ögonlocken, trillar när Agnes lämnar Selfridge´s. Det är svårt att andas när ångesten anser sig ha rätt att blockera vägen. Söndagar är mina träningsfria dagar. Men solhelvetet kallar på cykelturer i störande fågelkvitter. Jag … Fortsätt läsa Ge mig en grotta