Eftersom jag tydligen är programmerad att sova när jag hamnar i liggläge med boken igång, så missade jag handlingen och slocknade som ett barn. Trots att jag sov till elva i förmiddags! Min G+ vän hade rätt och nu mår jag bättre. En kopp kaffe och känslan av att göra ingenting är fin igen. Lite hjälp på traven har jag av att dagsljuset sakta försvagas och det snart är dags att laga kvällsmat. Bäst att passa på att lata mig en stund först. Fortsätt läsa I fas igen

Jag gick ut. Till soptunnorna och skylten med Kalles väg. Sedan gick jag Kalles väg hem hem igen. Blåsten i ansikten var mer än min själ klarar just nu. Det var tårar i ögonen och klump i halsen. Nu ger jag upp, följer en kär väns råd och lägger mig på en soffa med boken i öronen. Fortsätt läsa Trying to surrender to Sunday

Det där med att hålla söndag. Just i dag var det svårare än jag trodde. Det drar och sliter i mig. Äntligen gott om tid till fotoprojekt – slutar i en ångestknut i hela överkroppen. Måste göra något – viker tvätt – slutar i ångest även i benen. Kanske om jag dricker kaffe. Kanske om jag dricker vatten. Kanske om jag struntar i projektet och spelar Skyrim. Kanske om jag, kanske om jag, kanske om jag… Fan. Jag behöver vila från träningen. Jag behöver göra ingenting. Jag behöver… Kanske om jag tar en promenad med boken i öronen? Men då … Fortsätt läsa Det går inte jättebra

Klockan är tolv när jag ställer undan skålen och funderar på en kopp kaffe. Träningsfri dag i dag. Det har jag bestämt alldeles själv. Innedag i dag. Det har den nytvättade, helblöta jackan bestämt. Jag älskar lata söndagar. Jag tror att det är söndagarnas egentliga syfte. Att tvinga ner oss i varv och bara vara. Gött. Fortsätt läsa Frukost i lagom tid

Vi köper aldrig dansk fläskfilé, eftersom de danska grisarna mår ännu sämre än de svenska. Men nu ska jag erkänna en stor synd. Vi älskar Göls röda korvar. Och deras wienerchorizo. Så här sitter vi nu, mätta och en smula skamfulla. Dubbelmoralen blomstrar, men vi kommer aldrig att köpa dansk fläskfilé. Fortsätt läsa Dubbelmoral

Fräser, muttrar och sprider svettos kring mig. Det blev att städa utan glasögon. Och Sten kommer att ta dammsugningen. Ingen skulle nog bli imponerad av hur vi städar. Vi liksom viftar lite på ytan. Det finns inte ork till annat. Så vi har vant oss vid att vara nöjda med det lilla. I kväll ska jag sova i prinsessäng. Bara det. Nu – en kopp helgkaffe (jag dricker visst kaffe bara på helgerna och te på vardagar) och lite Breaking Bad innan jag ska dra ut Kalle i snön. Fortsätt läsa Låg, låg Lina

Nytt tjat om glasögonen. I går gick det riktigt bra, jag hade ett hyfsat synfält och kände mig hoppfull. I dag är jag tillbaka på ruta två. Ser knappt datorn och världen är allmänt suddig. Hur jag ska kunna dammsuga har jag inte listat ut. Enda sättet att se golvet är att luta mig framåt och böja nacken samtidigt. Döden för ryggen. Att laga mat är också ett bry. När jag lagar mat tittar jag i nedre delen av glasen, och där kan jag ju bara läsa. Jag är alldeles för lång för att ha läsavstånd till stekpannan och det … Fortsätt läsa Inställd fotbollsmatch och halvblind igen

Hittills är det ingen som bjuder på den finfina grytan. Jag tar det som en ursäkt att tröstäta en liten skål med blåbärskärlek. Finner ingen ro. Vill att sömnen ska ta mig på resor jag inte har råd med. Vill att veckan ska bli snäll mot mig. Vill gömma mig under ett täcke med världens vackraste man. Och titta fram i mars. Fortsätt läsa Kväll och söndag

Nu har jag varit hemma i tre dagar. Utanför dörren har jag varit, men inte längre bort än busshållplatsen. Det känns som om jag har passerat en gräns. Nu vill jag på inga villkor lämna min trygga vrå. I morgon väntar jobb med möte inbokat. Lämna barn vid skolorna och hämta barn vid bussen. Fotbollsträning på kvällen. Och jag vill inte. Vill, vill, vill inte. Det är väl bara att hoppas att det känns annorlunda i morgon bitti. Då när jag går upp före sex för att träna… Fortsätt läsa Det kallas väl söndagsångest, antar jag, även om det inte kan liknas vid äkta ångest