Vattenlöshet = orkeslöshet

Vi kom inte iväg till havet.Jag är för trött.Orkar knappt resa mig för att gå på toaletten. Helt utmattad av att inte ha vatten. Det är så påfrestande i längden. Eftersom vi inte ska iväg ut bland folk så sparar jag mitt duschvatten. Har inte duschat sedan fredag morgon och nu börjar det kännas äckligt. Äckligt är det också att kämpa med att hålla köket tillräckligt rent för matlagning. Äckligt är det också att spola ner skit med vatten från en hink. Äckliga är högarna med smutstvätt som bara växer. Äckligt trött. Är jag. Fortsätt läsa Vattenlöshet = orkeslöshet

Ångestboll

Märkligt fenomen, det där med söndagsångest. Sitter det kvar efter de tuffa åren i skolan eller vad handlar det om?Här sitter jag i min myshörna. Barnen i andra delen av vardagsrummet, sams och lite hostiga. Sten vid sin dator. Mamma och H i husvagnen.Jag har ett roligt, givande, stimulerande och fritt jobb. Jag kan välja mina arbetstider själv och tänker jobba 11-15 i morgon.Allt är på riktigt frid och fröjd.Men trots det så snurrar en liten ångestboll i mitt inre. Jag vill inte stänga ner datorn. Jag vill inte att det ska bli mörkt. Jag vill inte att helgen ska … Fortsätt läsa Ångestboll

En ganska onödig uppdatering från mitt stillsamma liv

Då var husvagnen med mormor och H i på plats. Kvällsmaten försvann i ett nafs. Nu sitter jag i skenet från skymning och vaniljdoftande ljus med ett glas vitt och lägger en skön helg i minnesbanken. Veckan som kommer ser ganska lugn ut än så länge. Jag hoppas kunna cykla till jobbet i morgon. Det är verkligen ett rasande bra sätt att kicka igång arbetsveckan på. Tid hos distriktssköterskan är bokad både måndag och tisdag. Efter det hoppas jag att jag får rengöra såret själv (själv = Sten). Både Kalle och Ville snorar rejält, men ingen av dem har feber, … Fortsätt läsa En ganska onödig uppdatering från mitt stillsamma liv

Söndagen rullar på

Färdigt! En kalasfin fotobok kommer på posten om ett par veckor. Och i morgon får jag en online-kopia som jag kan mejla till morföräldrar om de vill ha. Eftersom jag inte lägger ut bilder på barnen på nätet, så kommer den inte att delas varken i bloggen eller på fejjan. Nu har mormor och H passerat Örkelljunga så snart kan jag börja med maten. Finaste Sten har diskat under tiden jag fipplat med sommarbilder. Tack. I morgon kommer Gudrun Schyman m fl F!-profiler till vår lilla kommun. Jag kommer att vara på plats och ställa skolfrågor. På tisdag träffar vi … Fortsätt läsa Söndagen rullar på

Söndagsförmiddag den sista augusti

Olle och Ville bakar chokladbollar, Kalle äter sen frukost, Sten jobbar och jag ska köra till byn om en stund. Smhi och dmi hotar med stora vattenmängder och kraftig åska. Vi kan höra hur det mullrar i malmötrakten och hoppas det håller sig på avstånd åtminstone tills jag kommer hem igen. Mamma och H har husvagnen med sig, så vi håller en tumme att uppställningsplatsen inte förvandlas till lerbad. I värsta fall får vi väl ställa vagnen på vägen. Samtidigt som jag läser om översvämningar bara några mil härifrån, måste jag dra ur sladden till hydropressen som pumpar luft. Suck. Fortsätt läsa Söndagsförmiddag den sista augusti

Nu lägger jag den här veckan i minnespåsen tillsammans med en bild från förra helgen

Jag hällde upp ett glas vitt. Sedan bad jag Sten om hjälp med coleslaw-tillverkningen. Det dragna fläsket och kålsalladen fungerade som balsam för min trötta själ. Ett glas vitt till och resterna av blåbärspajen jag bakade till fika, P3 dokumentär och lite tramsspel på datorn. Ett beslut att cykla till jobbet i morgon, ett nystädat hus, några kramar, pussar och förstående kärlek. Nu väntar ett avsnitt av Orange is the New Black i vitbäddad säng med änglaörngott. Jag håller ihop. Tråden är skör, så skör. Men jag håller ihop. Jag antar att jag är rätt stark, trots allt. Fortsätt läsa Nu lägger jag den här veckan i minnespåsen tillsammans med en bild från förra helgen

Man vet att ett skov av någon sort mullrar upp sig…

…när för mycket saker framför mig (rent fysiskt, t ex en bokhylla eller elefantsamling som ska dammtorkas) gör att jag blir illamående och vill fly långt bort.…när händerna börjar skaka och värka och paniken väller upp för att jag inte kan hantera en jobbig situation (t ex när det ligger saker på golvet utanför papperskorgen i vardagsrummet).…när alla kroppens muskler exploderar i smärta efter oerhörd ansträngning (t ex fem minuters badrumsstädning).…när minnet av en timme i gråtande fosterställning känns som det vackraste minnet, det skönaste alternativet.…när allt jag vill är att bli hårt omfamnad, men inte klarar av kroppskontakt.…när fläsket … Fortsätt läsa Man vet att ett skov av någon sort mullrar upp sig…