Söndagsfeeling

Fem i åtta klev jag, seg som honung ur sängen. Kvart i nio (försenade pga inslag om Malmö-demonstrationen på radion) satte vi oss på cyklarna, Olle och jag. Fyrtio minuter i granskog, på grusvägar, på slingrande asfaltsväg. Åtta kilometer med lagom hårt arbetande kropp. Sedan snabbt in, snabbt ur duschen. In i bilen, köra Ville till matchsamling, vidare till Ica för vitkål och rotselleri. Nu en paus i bilen innan matchen börjar. Iklädd  Villes mamma – tröjan. Hemma väntar städning , pulled pork – kok och coleslaw-trixande. Och jag är så tacksam att jag inte ligger i fosterställning och gråter. Fortsätt läsa Söndagsfeeling

Det mörknar redan

I år känns det inte bara bra att skicka iväg barnen till skolstarten. Kalle har bara ett år kvar av grundskolan, och om inte skolan han går på hjälper honom rätt så kommer han inte att få de betyg han förtjänar. Olle ska börja på samma skola och jag hoppas med allt jag har att han får en bra tid på högstadiet. Ville ska börja fyran med nya lärare och på den skolan mår personalen inte helt bra. Så det är med en orosklump i magen jag stolt klappar mina barn på kinden i morgon bitti och önskar dem en … Fortsätt läsa Det mörknar redan

Sista sommarlovsdagen

Söndagsfrukost i lillstugan. Havsutsikt och krisande barn. Nakenbad i kalla vågor och varm dusch med foppatofflor på. Skoskav och packning. Stugstädning och shopping. Uppackning och lättlunch. Nu har jag tänt doftljus och krupit in i vardagsrumshörnan. Regnet smattrar mot fönstret och vinden ruskar om träden. Märkligt att den första höstkänslan infinner sig på sommarlovets sista dag. Fortsätt läsa Sista sommarlovsdagen

Det är svårt att förklara något man själv inte förstår. Men det kanske går att beskriva…

För att orka med kvällen i går, vilade jag hela förmiddagen. Vid halv tre körde jag till Tollarp. En timmes bilresa varav ca halva tiden på E22an. Ensam i bilen, inga bråkande barn, bara jag och Jotun. Radion på och trivsamt småprat och bra p3-musik. När jag kom fram och parkerade på tomten, skakade hela jag. Jag försökte andas djupt, men det gick inte alls, så det var bara att hoppas på att inte svimma. Inte rädd. Inte nervös. Inte orolig. Bara glad att träffa nya människor. Men anspänningen kan få mig att skaka och ge mig tunnelseende och det … Fortsätt läsa Det är svårt att förklara något man själv inte förstår. Men det kanske går att beskriva…

Bara timmar kvar nu

På plats i hammocken igen. Skönt är här inte, det går knappt att andas så kvalmigt jolmig är luften.Men att vara hemma och ha packat upp är skönt. Natten bjöd på åska och sömnlösa timmar, men det var mysiga timmar med familjen snusandes i samma stora rum. Dagen har varit fantastisk. Stora vågor i ljummet hav med finaste vildingarna som dykkamrater. Alldeles galet härligt.Nu är det snart dags att vända tankarna mot morgondagen. Tack, sommaren 2014 och världens finaste familj för en helt underbar semester. Fortsätt läsa Bara timmar kvar nu