I går mötte jag den första fördomen efter mitt besked om sjukersättning. Orden ”helt befängt” samsades med ”fel arbetsuppgifter”. I all välmening peppade den här kvinnan mig att hitta något att brinna för.Jag misstänker att det här bara var den första i en rad fördomar jag kommer att möta. Jag ser ju inte sjuk ut. Jag verkar inte heller deprimrad utan skrattar glatt till höger och vänster. Och när jag är som sjukast, när hypomanin tar över,  är jag ju ett socialt geni.Klart svårt för någon som bara träffar mig någon timme då och då att förstå varför jag ska … Fortsätt läsa Lite ledsen

Sol blandas med molnslöjor. En snäll vind passerar. Uterummet är perfekt tempererat och de nya blommorna gör mig glad. Pojkarna är nyklippta och vi har varit iväg med kläderna till flyktingbarnen, köpt gofika och mumsat i oss. Jag är en lycklig kvinna mitt i ett fint liv. Men ändå är den här.Som en rysning längs ryggraden, en ström genom armarna ner i fingertopparna,  ett obehag, ett lätt illamående, en krampande känsla i benen.Ja. Ångest kan vara i högsta grad en fysisk känsla.Och jag vill så gärna slippa känna den.Blundar i fosterställning en stund i hopp om att vakna fri igen. Fortsätt läsa Ångest mitt i lyckan -igen