Just du

I mitt liv finns så många fantastiska människor. Så mycket värme, så mycket kärlek. Trots att jag inte orkar vara social IRL i privatlivet finns det alltid någon jag kan vända mig till med frågor, för stöd och tröst, för ett skratt, för delade tårar, delad frustration. I arbetslivet har jag de mest underbara kollegor. Jag har lätt att knyta nya band. Ibland är det korta band som bara varar den stund en taxiresa, en tågresa, ett samtal i ett väntrum tar. Ibland blir banden långa och starka, sträcker sig över tid och rum. Det kan vara en tidigare kärleksrelation, … Fortsätt läsa Just du

Samtal som ljusnar upp höstmörker

Min tripp till Storstaden bjöd på många fina samtal och stor eftertänksamhet. Utställningen Being There med Paul Hansens fantastiska bilder lämnade ett rejält avtryck i mig. Efter besöket på Fotografiska var jag helt matt och kostade på mig en taxi tillbaka till hotellet i Vasastan. Samtalet med taxichauffören värmde hela hjärtat och ja – han fick dricks. Även chaufförerna på väg mellan Rävetofta och Lund var härliga att prata med. Dessa män som tagit sig till Sverige och byggt nya liv för sig och sina familjer. Deras berättelser berörde och gav mig glädje. Båda tackade för en fin resa och … Fortsätt läsa Samtal som ljusnar upp höstmörker

Här sitter jag – mitt i framtiden

Agneta som sedan bytte namn till Malin, ca 7 år: ”Tänk om man kunde spola på teven!”Lina, tydligen med autistiska drag, ca 7 år: ”Varför skulle man spola med teven? Då skulle den ju gå sönder!”Agneta: ”Jag menar som med band. Pippi och så.”Lina: ”Jahaaa. Ja, det vore ju häftigt.” Lina, ca 7 år på ett tåg i evigheten på väg mot Boden: ”Mamma, tänk om man kunde titta på teve på tåget!” Lina, ca 17 år och svårt uttråkad: ”Fan, vad jag är trött på alla dåliga jävla teveprogram som man måste glo på!” Lina, ca 44 år, mitt … Fortsätt läsa Här sitter jag – mitt i framtiden

40+

Jag har minsann funderat en del på det där med fyrtioårskris. Jag är fyrtiotre och hade inga problem alls med att fylla fyrtio. Det blev värre vid fyrtiotvå… Att tankarna kommer nu beror på att jag för första gången på allvar funderar på att tatuera mig. Och jag tänker att det kanske kunde kallas fyrtioårskris? Visst har jag varit sugen innan. Inte minst när jag genomgick mitt livs galna sommar vid tjugofem. Men det är först nu jag verkligen är nära att beställa en tid och har ett motiv, kanske till och med en placering klar. Jag vill ju gärna … Fortsätt läsa 40+

Jag tror inte på alla människors lika värde

Jag vet.Att ingen annan människa är varken mindre eller mer värd än jag.Jag vet det hela vägen genom mitt väsen,. Allra längst inne i mig vet jag det. Jag har fötts med ljus hy och gråblå ögon. Det ger mig oförtjänta fördelar i världen. Jag har fötts i ett kristet sammanhang. Jag tror på gud. På Jesus som hans son. Tror.Men jag vet. Att ingen annan människa har ett mindre eller större värde än jag. I dag skriver jag till dig som läser detta och nickar på huvudet, håller med, trots att du innerst inne inte vet att alla människor … Fortsätt läsa Jag tror inte på alla människors lika värde

Kalle och jag är kämpande glasögonhjältar

   Det HÄR var svårt! Progressiva glas med väldigt mjuka övergångar mellan styrkorna. Innan jag hittar rätt i detta… Jisses! Lika svårt är det för Kalle. Han upplever att han ser sämre och det var ju knappast det vi väntat oss. Men, det är bara att hålla ut ett par dagar, så får vi se hur vi känner då. Håll ett par tummar för oss. Det här blir tufft. Fortsätt läsa Kalle och jag är kämpande glasögonhjältar