God grant me the serenity to accept the things I cannot change,Courage to change the things I can,And wisdom to know the difference. Många, långa är de böner jag ber. Alla börjar de med bönen om sinnesro. Alltid på engelska, ofta upprepad ett flertal gånger. Ibland stannar min bön där, andra gånger blir det en monolog med gud som evenuell åhörare -ordlös eller med väl valda tankar, ibland ett inre samtal med Susan, också det på engelska. Sedan avslutar jag med bönen om sinnesro, mitt mantra. God grant me the serenity to accept the things I cannot change,Courage to change … Fortsätt läsa En bön om sinnesro

Ofta kommer den tanken för sent.När jag möter min egen blick i spegeln under toabesöket kan den dyka upp.Och då är det för sent att försöka mildra effekterna av min glappa käft.Minst en gång om dagen (om jag är i annat sällskap än närmast sörjande) får jag BLICKEN.Blicken som tycks fråga ”Var kommer du ifrån?” eller ”Menar du allvar?” eller ”HUR kunde du säga det?”.Och med fördröjning vaknar alltså min egen fråga ”Vad sade jag nu?” eller ”Att jag aldrig lär mig!”.De dagar jag väljer att vara snäll mot mig själv tänker jag att det här är en del av … Fortsätt läsa Vad sade jag nu?