Ännu ett trött inlägg – sorry

Oj, oj, oj.Den här veckan skulle jag vila. Det har gått hyfsat bra. Så då borde man ju inte vara helt vindögd av trötthet när fredagen kommer?  Rejäl oro i kroppen i går kväll gjorde att jag tog en Sobril. Har sovit som en gris. Men nu är jag en zombie. (Sobrilen brukar lämna kroppen tidigt på morgonen så den spökar nog bara lite, lite.) Frukosten står i en skål bredvid mig. Oäten. Jag orkar liksom inte lyfta bort datorn och ställa skålen i knät i stället. Oäten frukost klockan halv tolv när jag gick upp tio. Helgmorgnarna blir tidiga. … Fortsätt läsa Ännu ett trött inlägg – sorry

Måste ta det lugnt

Med hjälp av Sobril (och min förra psykiaters ord ekande i skallen) lyckades jag komma ner i varv och till sist somna. I dag har jag huvudvärk, men jag känner att motorn burrar i bröstet. Det gör att jag väljer att stanna hemma i kväll. Jag är bjuden på julbord med mina förskolekollegor, men får snällt ta det lugnt i stället. Kvällen innehåller alltför många triggande element – många människor att förhålla sig till, mycket ljud, dofter, synintryck. Allt sådant som kan få motorns brummande att börja vråla och dra iväg mig i virvlande vindar. Och hur lockande vindarna än … Fortsätt läsa Måste ta det lugnt

Vilken kväll jag fick!

Lundell är min husgud. I kväll spelade han i Helsingborg. Jag hade inga som helst planer på att gå på konserten, eftersom jag har biljett till Malmö i december. Då ska jag gå med min fina Nina och Catrin. Vi ska göra en helkväll och bo på hotell.  Men när jag satt framför datorn en liten stund i eftermiddags, så hade en för mig helt okänd man skrivit i en Lundell-grupp på fejan att han hade en biljett över i kväll och undrade om någon ville göra honom sällskap. Jag tvekade i några minuter eftersom jag var på bio ensam … Fortsätt läsa Vilken kväll jag fick!