Over and out
Japp. Jag är nybadad i en hotellsäng. Fortsätt läsa Over and out
Japp. Jag är nybadad i en hotellsäng. Fortsätt läsa Over and out
Här sitter en bitter fyrtiofemåring och sippar på sitt yogi-te. På andra sidan glaset vill hon vara. I det allt förlåtande vattnet. Inte sitta här och låta mossan växa. I bassängen som brukar vara smockfull är det just i kväll gott om plats. Troligen har folk stannat hemma bara för att reta den allt bittrare kvinnan på fel sida glasväggen. Förbannade knä. Fortsätt läsa Bitter
Nu jävlar gäller det att suga det sista ur januari! Ja. Nej. Jag bryr mig föga om vad månaderna, dagarna, åren, veckorna heter. Varje dag har sin plåga, sin välsignelse, sin leda, sitt äventyr. Kanske går det att hitta ett vackert mysterium i en gråkall tisdag mitt i vintern. Kanske är den bara gråkall. Kanske är det gråkalla just den här tisdagens mysterium? Fortsätt läsa Änglakortet säger Responsibility
Det har varit en lång dag och en kort kväll. Ångesten har kommit och gått. Magen har strulat och huvudet muttrar. Jag har svurit över luft i rören, tagit vattenprover, lämnat dem på ”posten”, jobbat på expeditionen, suttit i möte, ätit på haket med Ville och simmat i en mycket överbefolkad bassäng. Ingen avkoppling, precis, men musklerna fick jobba sig trötta. Kvällen har jag tillbringat med en kopp rooibos och diverse dödande i skumma grottor. Nu blir det ljudbok och avspänningsövningar för käkarna. Ännu en tisdag har kommit och gått. Jag är en dag klokare och vackrare. I´m sure. Fortsätt läsa Jag får ju hålla er uppdaterade
Ville är en fantastisk PT. Han har bara gott att säga och han peppar bättre än någon annan. Nu har jag försökt få min kropp att göra något som med godaste vilja i världen kan liknas vid steget före nybörjar-yoga två dagar i rad. Båda gångerna har han stöttat mig och sagt att jag är duktig och att det jag gör är bra. Och detta i ett läge där de allra flesta hade antingen skrattat rätt ut eller kvävt en fnissning och tittat bort. Tack, Ville. Vi är ett bra team. Fortsätt läsa Det hade nog inte gått utan min coach
Terminen drar igång och med den ökar stressen tills mina tankar är ohanterligt luddiga. Kristallsjukans yrsel förvärras, smärtan i diverse muskelinflammationer likaså. När Kalle vaknade med huvudvärk (inte hans fel, bara pissiga omständigheter och min stresskänslighet som ställer till det för mig) blev jag så låg att det enda jag mäktade med var att krypa tillbaka i sängen, stänga av ljudet på telefonen, starta ljudboken och inta fosterställning.Drömde sedan mardrömmar. Först om rektorn på Kalles skola – hen krävde att jag skulle deltaga i ett dansnummer (analysera den var ju inte så svårt…). Nästa dröm var värre. Jag kom plötsligt … Fortsätt läsa Varsågod – mitt innersta är serverat
Nej. Adventsstjärnor, ljusstakar och slingan på trappan har inte hittat tillbaka in i sina kartonger än. Tomtarna gick snällt i dvala redan förra året men ljuset har jag svårt att släppa. När det dessutom är lite vitt på marken utanför så kan jag med lätt hjärta låta allt vara kvar en dag till. Eller flera. Det har ju inte varit Knut än. 🙂 Fortsätt läsa Inte i dag heller
En god vän ringde och vi pratade bort en lååång stund. Precis som på 1900-talet, du minns? När man ringde varandra och pratade i timmar. Gött. Nu puttrar köttfärs i pannan. Kalle har önskat nachos till honom och kompisen då det får det bli. Olle sover i Kågeröd och Sten kämpar med bokföringen. Är det tisdag? Fortsätt läsa Är det tisdag?
Uterummet står kvar. Bara en extra takskiva (pga läcka) som rasat ner tillsammans med ett par takpannor från huset. Stormen blev inte så kraftig just här som de befarade i de värsta prognoserna. För det är vi oändligt tacksamma. Vi var strömlösa i ett par timmar i morse men det gjorde ingenting. Nu ska jag snaaart ta mig upp från vardagsrumsgolvet så att vi kan börja projekt återställa huset. Tjo! Fortsätt läsa Allt gick väl
Älskad Kalle ska till skolan i dag. ❤ Inte hela dagen, för han ska till vårdcentralen i eftermiddag. Inte heller kommer han att ha rätt ämnen. Men. Han ska till skolan. Och jag ler, bara ler. För att huset inte ska känna sig ensamt så stannar Olle hemma. Ja, eller så är det för att han är sjuk… Själv har jag en fullspäckad dag med mil efter mil bakom ratten, simning, Nova Lund, lämna, hämta, jobba, jobba. Fortsätt läsa Lo and behold