Vad hette det? Lärarmiddag?

Inte ett ord har nått oss. Inte en lapp, inte ett mejl, inte en kommentar från varken skolan eller Kalle. Så i dag när jag fick åka och hämta honom för att de slutade 4,5 timme tidigare än på schemat, nämnde Kalle lärarmiddagen. Den ska tydligen gå av stapeln i kväll och någon hade frågat om han skulle gå. Som han har förstått det så är även föräldrar välkomna, men vem vet. Inte vi. För vi har noll info. Nu är jag så in i märgen trött på hur skolan behandlat Kalle den här terminen så jag är inte det … Fortsätt läsa Vad hette det? Lärarmiddag?

Bricanyl men ingen boule

Dubbel stark dos av Bricanyl och tangenterna dansar under mina fingrar. Men den tog mig igenom halvtimmen på cykeln. Dagens viktigaste halvtimme.Eftersom jag inte får något annat gjort, så biter självföraktet mig konstant där bak. På cykeln kommer det inte åt att bita. Nu skrattar disken åt mig och snart ska jag bestiga berget som i dag heter ”ugnspannkaka”. Fjälltoppen ”boule med Villes klass” lämnar jag till den fantastiske pappan att ta sig över. Det gäller att se sina begränsningar. Apropå begränsningar – ska nog meddela kollegorna att jag inte kommer på avslutningsmiddagen på torsdag. Min torsdag kommer att se … Fortsätt läsa Bricanyl men ingen boule

Smärta

I söndags var det gallan. I går var det själen. I dag är det äggstockar eller annat kvinnligt. Ett samtal från en kollega som behövde några svar ställde till det för mig. Nu spinner tankarna runt igen och det är väldigt svårt att koppla bort dem. Ligger i sängen igen. Tittar på Ashton Kutcher som Steve Jobs. Har ont. Tycker en smula synd om mig själv trots att jag har nära vänner som har det värre än jag. Trots att Sten tvingas jobba i regn. För min sorg är min och den kan bara jag bära. Fortsätt läsa Smärta

Dokumentär och mediciner

I kväll sänder SVT första delen i dokumentärserien ”Mina två liv” om bipolär sjukdom. Jag välkomnar serien med öppen famn. All kunskap som kan spridas bör spridas och jag har förhoppningar att den här serien kan öka kunskapen kring bipolär sjukdom och därmed förståelsen för alla oss som lever med den – sjuka, anhöriga, vänner, kollegor… I dag har jag fått nya direktiv om medicinering. Jag har en ny läkare och alla läkare har sitt sätt att se på medicinerna. Nu ska jag inte tveka att ta Sobril även dagtid så snart jag känner att ångesten blir svårhanterlig eller om … Fortsätt läsa Dokumentär och mediciner

Tack, nu får jag vila

Det är så tråkigt att behöva känna så här, men nu är det som det är. När man inte mår tillräckligt bra för att jobba, ska man inte jobba. Så nu pustar jag ut och tackar för förlängd sjukskrivning. Jag kommer att fortsätta på den bana jag slagit in på – minimera måstena, njuta av bra stunder, motionera dagligen och vara snäll mot mig själv. Jag börjar med en kopp kaffe med grädde och kanel samt resterna av söndagens blåbärspaj framför Barnmorskan i East End. Fortsätt läsa Tack, nu får jag vila

Det kallas tisdag

Sjuka barn.Det tär.Inte en ensam timme sedan förra måndagen.I dag är det Kalle (som var hemma även i går) med huvudvärk och magont och Ville med förkylning. Väntar på att försäkringsbolag ska ringa för att få uppgifter om försäkring i annat bolag. Hur det känns att leta efter papper och försöka fatta beslut går jag inte in på nu. Men det kostar på. Under dagen kommer även min psykiater att ringa. Ett efterlängtat samtal som jag samtidigt fasar för. Att försöka beskriva hur jag mår är svårt nog när man sitter i samma rum, över telefon är det svårare. Jag … Fortsätt läsa Det kallas tisdag

Olles dag

  Min lille kille börjar bli stor.  Han kommer att bli SÅ snygg i sin nya t-shirt med hål och säkerhetsnålar,  handskar, alla fina armband, svarta naglar och svartmålade ögon. Olle – AJ LAVV JOOOO!!! Nu ska vi titta på önskeserien Torka aldrig tårar utan handskar. Underbart med en glädjens dag trots febrigt födelsedagsbarn. Fortsätt läsa Olles dag