Jaha, vad säger man?

Mötet gick bättre än förväntat. Men det säger ju nästan ingenting, eftersom våra förväntningar var lååååga. Mest intressant och tämligen förbryllande var att psykologen verkar ha ändrat inställning till Sten. I vanlig ordning hände just ingenting – så är det alltid på habiliteringen, det ska gå så förbenat sakta. Vi fick 90 minuter att prata av oss och vi var tydliga med att vi vill ha hjälp med Kalles mående. Resultat – tid ska bokas hos deras sjuksköterska och så småningom läkaren. Men innan Kalle får träffa dem, måste han ha ett samtal med psykologen igen. Vi ville be henne … Fortsätt läsa Jaha, vad säger man?

Jag blir så arg när jag skriver att det snudd på ryker ur öronen

Bortsett från alla möten med skolan och skola och habilitering tillsammans där vi diskuterat motivation till skolgång har jag drivit ett annat spår. Sedan jag började misstänka att Kalle är deprimerad och bestämde mig för att hjälpa honom med detta har det gått till ungefär så här:(Vi börjar i februari.) Jag ringer i desperation habiliteringen när K ännu en måndag stannar hemma från skolan och gömmer sig under täcket. Säger att jag misstänker att han är deprimerad. Hab lyssnar och skickar mig vidare till bup. Jag ringer bup. Pratar över en timme om allt rån förlossning till nuläge innan människan … Fortsätt läsa Jag blir så arg när jag skriver att det snudd på ryker ur öronen

Nej, jag är inte mycket för sol och värme

  Enda gången på året som jag verkligen njuter av att ligga i solen är nu i april. När vi byggde uterummet såg jag till att få en trappa i söderlägen med extra brett steg så att jag skulle få plats att ligga där. Sedan dess ligger jag sammanlagt ett par, tre timmar om året och gottar mig. Trappan är underbar att dricka kaffe på men någon gång i maj invaderas den av små orädda flugor och senare på sommaren blir det för varmt att sitta där. Men nu. I dag. Har jag toknjutit. Fortsätt läsa Nej, jag är inte mycket för sol och värme

Tisdag – lika ful som alltid

Om jag var en smula glad när jag trampat min halvtimme, så gick den solen ner när Kalle gick och lade sig innan han knappt kommit ur sängen. Huvudvärk och ingen som helst motivation att ta sig iväg ändå. Fan. Jag som hoppats att det hade vänt. Nåväl. Vi är kallade till habiliteringen nästa vecka. Får se vad de kan göra den här gången… Skolläkaren har kontaktat dem och i kallelsen påpekar man att det är av största vikt att båda föräldrarna deltar, men att Kalle inte ska vara med. Gissa exakt hur trötta vi är på alla dessa möten … Fortsätt läsa Tisdag – lika ful som alltid

Liggakvarisängenochsnurratillsmansomnartvåminuterinnanalarmetpinglarmorgon

Sovmorgon utan sömn är också sovmorgon. Eller borde det heta vilomorgon? Eller liggakvarisängenochsnurratillsmansomnartvåminuterinnanalarmetpinglarmorgon?Kalle har migrän och fick bli kvar i sängen. Bara att hoppas att han kan komma iväg till skolan i morgon, innan det blir en vana att stanna hemma igen. Jag har ägnat morgonen åt att inte jobba. Nu ska jag ut i uterummet och sätta lite fart på mina seeega ben. det blir nog inget snabbt trampande, men bättre långsamt än inte alls. Den här dagen blir lång. Inget att göra något åt. Ledig i morgon. Fortsätt läsa Liggakvarisängenochsnurratillsmansomnartvåminuterinnanalarmetpinglarmorgon

Ändrade planer, min vardag

I morgon var veckans enda orörda dag. Jag tänkte köra in barnen till skolorna och börja lite efter åtta. Ensam på expeditionen. Bara jag och min långa attgöralista. Så. Pling! Mejl med frågan ”kan vi träffas och prata i morgon runt 13?”. Eftersom just morgondagen var tom och jag inte har en enda lucka på två veckor framåt, så kunde jag inte med att säga ”Nej, jag jobbar ju helst förmiddagar.” Men okej – en timmes sovmorgon blir det i alla fall innan skolbussen går och lite ska jag väl hinna bocka av från listan ändå… Fortsätt läsa Ändrade planer, min vardag

Besviken början på skolveckan

Vad är det med den här familjen?I dag var det Villes tur att klappa ihop med värk i kroppen och stanna hemma från skolan. Han är stor nog att klara sig själv hemma, men tillräckligt liten för att jag ska få vara hemma och pyssla om honom. Men i dag har vi löneavstämning och det är svårt att lämna över helt. Sedan ska Kalle till skolläkaren och jag vill följa med. Däckbytet i eftermiddag ska jag försöka ordna en ny tid till så att Ville inte måste vara ensam hela långa dagen. Jättejobbigt att inte få igång och iväg hela … Fortsätt läsa Besviken början på skolveckan