Vissen med glad och lättad

  Lite vissen är jag allt trots att morgonen varit vacker. Kalle kom iväg till skolan. Motiverad av dagens möte med en överlevare från förintelsen. För mig visar det att det inte alls är bara vi här hemma som kan ta ansvar för att motivera honom att komma iväg. Nu ska vi bara få skolan att lyssna och förstå… Det känns som om de bara väntar ut att terminen ska ta slut. Vi bestämde oss i går kväll för att kräva en ny elevhälsokonferens om den här veckan inte blir bra. Nu vill jag ha svart på vitt vad de … Fortsätt läsa Vissen med glad och lättad

En tisdag som kräver sin kvinna

Min tisdag är så fullspäckad att det är löjligt. Men jag var ledig i går och jag kommer att jobba kort förmiddag på onsdag, så jag bör klara av det. Allt är inte jobb, men nog så jobbigt ändå. Och något är bara härligt. fixa sista punkterna på dagordningen till kvällen och se till att allt material är färdigt för kopiering inför rehabmöte med medlem och ombudsman rehabmöte med medlem, ombudsman, arbetsgivare salladspaus elevvårdskonferens om Kalle egentid i bilen mot Lomma bli ompysslad och finklippt egentid i bilen från Lomma sista fixet inför kvällens möte årsmöte Fortsätt läsa En tisdag som kräver sin kvinna

Obehag

En mullrande känsla av obehag. Som om jag gjort något dumt, har något svårt framför mig eller kanske har glömt något viktigt. I kväll går jag och lägger mig med den känslan i magtrakten. Jag kan inte identifiera varken själva känslan eller varifrån den kommer. Jobbigt. Läskigt. Eller bara onödigt? Fortsätt läsa Obehag

Tisdagsfisk

Så. Nu räcker det. Nu kan jag stänga ner jobbet för i dag.I ugnen står två Findus fiskgratänger. Ljuvligt lättlagat och uppskattat av nästan hela familjen. Men en av de som gillar det mest är inte hemma. Olle stannade kvar hos sin kompis och ska sova där i natt. Det betyder att vardagsrummet är tomt så när som på mig och mina ljus. Tråkigt för mig, men kul för Olle och det är ju det som räknas. Hämtar med honom hem efter jobbet i morgon.Just nu vill jag bara gå och lägga mig. Men jag får väl hålla ut ett … Fortsätt läsa Tisdagsfisk

Tisdag – behöver jag säga mer?

I dag skulle det ske. Ut i uterummet och upp på crosstrainer och cykel efter snart en veckas uppehåll pga förkylning. Men jag nyser och ena örat värker, så det vete sjutton om jag verkligen ska ge mig på det. Kanske bättre att bli friskare först? Men  ju längre jag väntar, desto jobbigare blir det väl? Suck. Mycket att göra på jobbet, men jag måste försöka hålla mig till att jobba fyra timmar om dagen och så måste jag se till att ta ut lite mer komp för det jag jobbat extra förra veckan. Det är svårt. För om jag … Fortsätt läsa Tisdag – behöver jag säga mer?

Tonåring nr 2

Olle har fått sitt livs första bankkort i dag. Vi har inte råd att lämna hela barnbidraget till honom, men vi har tillsammans räknat ut vad det han ska ta ansvar för kan kosta i månaden och kommit fram till att han får 800 insatt den tjugonde varje månad. De pengarna ska räcka till bl a kläder, skor, presenter, biobiljetter, fika och mat ute, godis, mindre inredningsdetaljer, målerisaker, musik, hårprodukter/frisör… Det ska verkligen bli spännande att se hur han hanterar detta. ATT han klarar av det är vi säkra på, men HUR? Han har redan rensat ut allt oönskat ur … Fortsätt läsa Tonåring nr 2

Sänker förväntningarna

Och jag sover och sover.Hann knappt komma ur jobbkläderna innan jag trillade ner i sängen. Minns ca fem minuter av ljudboken. Vaknade en kvart innan Ville skulle hämtas vid bussen. En och en halv timme efter ögonen slöts. Fortfarande hysteriskt trött och i morgon ska jag jobba heldag. Hej hopp. Nu hoppas jag kunna ägna eftermiddagen åt något mer än att längta tillbaka till sängen, men det känns ganska omöjligt. En kopp te och så småningom hämta vid bussen. Sedan väntar något kilo fläskgrytbitar på uppmärksamhet. Kanske ska lägga ribban där. Klara av att laga kvällsmat och förbereda inför morgondagen. … Fortsätt läsa Sänker förväntningarna

Nu kämpar jag mot mig själv igen

Jag tycker att de kommer allt oftare, tisdagarna. Det tog längre tid att somna än väntat i går, alltför trött. Men jag kom upp, motionerade en halvtimme och allt det andra. I dag är det lite folk på expeditionen så jag får försöka hitta en mask att ta på mig. Mina kollegor vet naturligtvis att jag har rejält låga dagar även på jobbet men jag vill ju inte skrämma bort dem. Tacksam att jag i alla fall är på den sida gränsen där jag fungerar hyfsat. I går köpte jag 20 vita tulpaner, de får följa mig genom veckan. Fortsätt läsa Nu kämpar jag mot mig själv igen