Vilken tur vi fick oss

Vi körde till Lund med Skånes rockklassiker (eller vad kanalen nu kan tänkas heta) på lagom hög volym i Jotun. Navigerade oss till endokrin och parkerade alldeles i närheten. Laddade ner minafjärde parkeringsapp (suck) och klättrade de nio trapporna upp till tredje plan och ett äckligt fullt väntrum. En halvtimme efter utsatt tid blev vi hämtade och fick träffa herr överläkare. Han var lika pratsam som Kalle och utan mig i rummet vet jag inte om de fått något sagt före jul… Allt var dock i sin ordning och Kalle blev frisläppt från endokrin. Gött! Vi ställde gps:en på Center … Fortsätt läsa Vilken tur vi fick oss

Kalledag

I dag kommer Kalle ut ut grottan. Fint det. Han ska till endokrinologen i Lund och efter det svänger vi mot Nova för att äta lunch, inhandla värmelampa till Tarantino och häcka på GameStop en stund. När man knappt ser sin äldste son i upprätt läge får man vara glad att vården kallar lite då och då. Tjo! Fortsätt läsa Kalledag

Höstlovsplaner

För att göra en resa till mormor i Motala lite mer intressant för tonårssönerna (i alla fall två av dem, den tredje trivs bäst i sitt rum) har jag fixat till en hotellnatt med efterföljande upptäcktsfärd i mitt Linköping. Det blir en natt på Frimis i ett rum för alla tre. Kostnaden för det var lägre än priset för hemresan med tåg. Att resa med SJ sista söndagen på höstlovet kostar storkovan. Resan upp gick inte ens på hälften så mycket. Men jag slipper köra bil och mormor hjälper till att bekosta tågresan så det blir nog bra. Fortsätt läsa Höstlovsplaner

Sätter mitt hopp till 20.49-tåget

Om man en torsdagskväll tar ett glas vin med sin mamma då kan man ge sig sjutton på att sonen blir strandsatt i Eslöv på vägen hem. Inställt tåg och ingen ersättningsbuss. Nu har jag chattat med Skånetrafiken och vad det verkar så kommer nästa tåg att rulla. Om inte får jag väl sätta ungen i en taxi. Hans kommentar till det hela: ”Jag överlever, mamma.” Fortsätt läsa Sätter mitt hopp till 20.49-tåget

Mysproppen Kalle blir 19 år idag – HURRAAA!!!

För nitton år sedan väntade vi på Kalle. Vi väntade. Och väntade. Och vääääntade. Efter tre missfall var han extra efterlängtad och september var lika varm 1999 som den är i år. Efter tio dygn över tiden hade jag nästan gett upp hoppet om att på riktigt få en bebis. Tobias var här över helgen, och på söndagen spelade vi Monopol innan Sten körde hem honom till mamman. Jag minns att jag stod på stentrappan mot söder och tittade ut över landskapet den kvällen. Sten skulle jobba sju nätter med början på måndagskvällen. I den vackra septemberkvällen frågade jag universum … Fortsätt läsa Mysproppen Kalle blir 19 år idag – HURRAAA!!!