En mycket viktig kväll

Än en gång har Olle och jag fått äran att lyssna till fantastiska Lea Gleitman. Den här gången var även Ville med. Lea är överlevare från förintelsen och hennes berättelse ger en ovärderlig bild av det gräsligaste brottet i den moderna mänsklighetens historia. Om mina barn blir uppraggade av smygnazister/nynazister som hävdar att det aldrig hänt så har de en verklig bild av en verklig människa att plocka fram ur sitt minne. Ovärderligt för en mamma. Fortsätt läsa En mycket viktig kväll

Vilken härlig söndag det blev

Min söndagsfrukost på Espresso House har aldrig varit så trevlig som i dag. Över en timme mitt emot en av världens klokaste killar. Samtal, te och scones när det är som bäst. Sedan tre kvart i bassängen som inte var alltför knökad. En runda på Center Syd, en islatte, mer fina samtal. Och när vi kom hem kunde jag lämna ratten till Sten och sätta mig i baksätet och småvila lite. På Jump gick allt hur bra som helst och det var tre härligt svettiga tonårskillar som satte sig i bilen efteråt. Och eftersom det här var Villes födelsedagsutflykt så … Fortsätt läsa Vilken härlig söndag det blev

Det flög en mygga värdigt genom rummet

Men det här lilla inlägget ska handla om det häftiga med att vara tonårsmorsa. Igen. Jag hade en gång ett förhållande med en man som var ett gäng år äldre än jag. Han hade en sjuårig dotter när vi träffades. När jag fick mitt första barn hade hon fyllt tio och han sade till mig ”Lina, jag lovar dig – hur fantastiskt det än är att ha en liten bebis så blir det bara roligare och roligare med åren.” Jag trodde honom inte för en sekund. Bebisåren var ju de bästa dittills i mitt liv. Men nu. Nu kan jag … Fortsätt läsa Det flög en mygga värdigt genom rummet

Tonårsmorsan

Okej, så jag började inte uppskatta deckare förrän mitt fokus kraschade 2010. Jag började inte uppskatta fantasy före Harry Potter. Och actionpackade filmer har jag ratat ända tills för ett par år sedan när killarna blev för stora för att se barnfilm på bio. Och i kväll. Har jag varit på bio med mina tonåringar. Totalt, lyckligt underhållen i 140 minuter. Filmen? Ready Player One. Det är gött att vara tonårsmorsa, jag säger ju det. Fortsätt läsa Tonårsmorsan

"Det är ett föräldraansvar"

Det var anledningen som gavs när (det enligt alla oss inblandade mycket lyckade) försöket med skoltaxi till Kalle lades ner. Det är inget jag kan bestrida, inget jag har kraft att dra i. Jag fick också det (på riktigt) mycket välmenande rådet att söka färdtjänst för honom. Men det har jag inte orkat ta tag i. Det handlar om tre månader och innan jag ens har formulerat ansökan har väl halva tiden gått. Det är just sådana saker om suger all must ur mig. Att försöka förklara för okända människor bakom en skärm hur mitt barn mår, vad han har … Fortsätt läsa "Det är ett föräldraansvar"