Prosit på mig

Förutom att faktiskt jobba två timmar har jag avverkat en massa play-tv i dag. Dessertmästarna, Bonde söker fru och Dicte har det blivit hittills. Nu väntar ett par avsnitt av 24 som jag ser om. Det var ju några år sedan den kom… Dessutom har jag veckohandlat tillsammans med Kalle och Ville. Men jag har inte diskat, inte varit på samverkansmöte, inte simmat. I stället har jag dragit i mig Echinacea och huvudvärkspiller. Ska leta i skåpet efter de illgröna tabletterna som lättar trycket i bihålorna. Så snart jag får en förkylning så ska den sätta sig där och proppa … Fortsätt läsa Prosit på mig

Man vet att en Lina är sjuk när…

…hon läser ett mejl utan att öppna bilagan och väntar en stund med att återvända till mejlet…hon öppnar bilagan och läser den men svarar inte direkt med återkoppling…utan låter det ligga till sig en stund för att inte svara galet Nu blir det spännande att se huruvida det blir någon återkoppling eller om mejlet helt glöms bort. Så jävla synd om mig. Har legat hela förmiddagen och nu sitter jag med illröda näsvingar och ännu rödare torra fält under näsan. Att svara (eller vänta med att svara) på mejl går ju bra men snart ska jag köra och veckohandla innan … Fortsätt läsa Man vet att en Lina är sjuk när…

Förlamande telefonfobi

På jobbet brukar det vara lättare med telefonerandet. Det ingår ju i arbetsuppgifterna. Men i dag är det tufft. Jag jobbar hemifrån eftersom ångesten river under huden och har ett par samtal att genomföra. Samtal ett var med växel och vidarekoppling till hemsk musik. Hittade av en slump under tiden jag väntade ett direktnummer till personen jag sökte. Ringde och hon svarade. Hon svarade trots att hon satt i möte. Skulle ringa mig efter ca 25 minuter. Det har nu gått två timmar och 25 minuter. Två timmar då jag haft svårt att fokusera på något alls. Trots att jag … Fortsätt läsa Förlamande telefonfobi

Jubla mitt hjärta

Där står han. Mitt livs kärlek. (Ja. En av dem.) Ensam i blåsten. Två vaktande bilar med blinkande ljus. (Ja. De vaktar vägen som ääääntligen får ny beläggning.) Så liten. Så stor. På väg till skolan för att visa att han fortfarande vill även om han inte riktigt kan. Där står han. Och smälter mitt hjärta. Det är drygt tolv år sedan jag lämnade honom på samma plats första gången. Då var han fem år. Så liten. Så stor. Fortsätt läsa Jubla mitt hjärta

NÄR får jag lägga ner den här dagen?

Som jag kämpade för att få med Kalle till habiliteringen! Men det var ändå inget emot den kraft det tog av oss båda att knuffa honom till skolan efter. En timme var han i skolan innan jag behövde hämta pga att huvudvärken blivit sämre. Vi är båda förkylda så jag ser ingen anledning att inte tro honom. Körde till skolan och blev uppkallad av assistenten för att prata om Kalles frånvaro. ”Något nytt måste till”. Assistent, mentor, Kalle och jag. Plötsligt. Utan förvarning. I ett litet samtalsrum. För att älta varför Kalle inte går i skolan och vad de kan … Fortsätt läsa NÄR får jag lägga ner den här dagen?