Genom tårar ser man inget damm

Hela systemet stängde ner och jag har sovit till halv tolv i dag. Fortfarande genomledsen och helt orkeslös. Struntar i träningen. En dags uppehåll mer gör nog ingen skada. Struntar i att duscha. Jag kan sätta en mössa på skallen när jag kör till byn. Skjuter upp städningen en dag. Genom tårar ser man inget damm. Men jag måste packa upp och jag måste handla mat. Kalle följer med till affären. Han får vara min livvakt, mitt skydd, min trygghet. Nu ska jag äta frukost och titta på TV. Ingen far väl alltför illa av att jag fortsätter lata mig … Fortsätt läsa Genom tårar ser man inget damm

Telefonterror

Du som följer min blogg vet att jag har det jättejobbigt med att ringa telefonsamtal. Jag ringer nästan aldrig mina föräldrar. Jag ringer aldrig mina vänner. Jag ringer min familj och så ringer jag alla jävla läkare, habiliteringspersonal, skolsamtal och jobbsamtal jag måste. I dag väntar jag på att polisen ska ringa upp. Efter att ha tvingat mig att ringa först mentor och sedan kurator, tog jag mod till mig och ringde 11414. Över 20 minuters väntetid och plats 127 i kön. Hjälp. Fortsätt läsa Telefonterror

Ledig dag

Kan man kalla det sovmorgon när man vaknar halv sju för att väcka familjen, kör bil till skolbussen. äter frukost och slumrar till runt halv tio för att vakna vid tio? I så fall har jag haft sovmorgon i dag. Lite senare hade jag turen att få besök i duschen. Fina grejjer. Nu har jag tagit ett jobbsamtal, lunchen väntar och den ska ätas framför slapp-TV. Fortsätt läsa Ledig dag

Lite bättre

I dag har det ledsna satt sig i kroppen rent fysiskt. Fötterna värker upp i benen, den onda fingerleden bultar och nacken är så stel och gör så ont att jag knappt kan köra bil. Jag låter kroppen vila från träning och gläder mig åt att jag har en massagetid lite senare. Det kommer att göra så ont, men förhoppningsvis går jag därifrån lite gladare. Fortsätt läsa Lite bättre