Jag kom iväg
Lite tunt klädd, så nu gäller det att få upp farten. Heja mig! Fortsätt läsa Jag kom iväg
Lite tunt klädd, så nu gäller det att få upp farten. Heja mig! Fortsätt läsa Jag kom iväg
…men det här inlägget handlar om ångesthelvetet igen. Den här dagen har varit ännu en berg- och dalbana. När familjen minus Kalle kommit iväg i morse tog jag med mig min frukost upp till sängen. Sedan lät jag mig somna med TV:n påslagen. Vaknade lagom till repris av Uppdrag gransknings program om Filip. Om det säger jag: Jävla sjukdom!! Jävla psykiatrin i Malmö!!! Lyckades få till ett träningspass och under den knappa timmen var jag helt ångestbefriad, svettig och nästan glad. Efter det har det varit en enda lång nedförsbacke. Ångesten över saker jag behöver ta tag i och få … Fortsätt läsa Jag är på riktigt ledsen över att Christer och Morgan flyttar till P4…
Jag har lämnat familjen i Rävetofta för ett par timmars påfyllning av goda energier. Taikon på den lokala, fantastiska biografen. Jag har en hel bänkrad för mig själv i den nästan tomma lokalen. Hade förväntat mig att träffa många fler kulturintresserade svalövsbor denna kväll. Nu lutar jag mig tillbaka och njuter. Fortsätt läsa Älskade Paradis
Ångesten tog paus ända tills jag var i kassan på Ica. Även kvällen bjöd på lite lugn med hjälp av fylleriet. Nu kryper det under skinnet igen och jag hoppas på att somna fort. I morgon väntar kaffe med vän, lite städning och kyckling med bak-och sötpotatis. Helgen är fylld av simning, crawl-läger, öppet hus, föräldramöte, gudstjänst… Inte konstigt att jag har ångest. …Courage to change the things I can.And the wisdom to know the difference. Fortsätt läsa God grant me the serenity to accept the things I cannot change…
Vaknade ännu mer snorig, raspig, nysig och frusen. Ögonen rinner i kapp med näsan som svider. Nu är det officiellt synd om mig. Aaaaatjooooooo 😷 Fortsätt läsa Äh, vad fan. Det ÄR synd om mig.
Hrmpf. I går kväll kändes det som om förkylningen var på utgående. Tänkte att jag skulle kunna träna igen i dag. Men icke. Halsen är raspigt ond och astman är tuff. Blärk. Så jag får vända på tankarna. I stället för att tycka synd om mig själv ska jag njuta av att krypa ner under täcket framför TV:n med min frukost. Men jag måste röra mig bland folk lite, så i eftermiddag blir det shoppingrunda i Svalöv (= blomsteraffären och ICA). Det börjar bli kallt att vänta barbent i bilen på skolbussen… Fortsätt läsa Torsdag morgon
Det är 30 grader fuktig värme. Det var jag beredd på. Det jag inte var beredd på var hur det skulle påverka mig. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Strupen snörs ihop. Trycket över bröstet gör att jag andas alldeles för grunt och högt upp. Då blir det snart hyperventilerande. Lutar mig bakåt. Tänker på all fantastisk kärlek i mitt liv. Andas. Andas. Fortsätt läsa Andnöd
Ont i tummen, men lite mer avspänd än innan. Slutresultatet är egentligen helt oviktigt. Det är processen som ger en viss frid. Fortsätt läsa Blåtoner
Bakom höger öra bor en ondsint värk. Den har hittills överlevt sömn, värktabletter, träning och frukost. Det bästa vore att försöka vila bort den, men det har jag inte möjlighet att göra i dag. Kalle fyller år på söndag och jag har inte köpt en enda present. Så i dag packar jag in mamma i bilen och så kör vi till stökiga Center Syd. I eftermiddag har jag en massagetid. Det är en vecka tidigare än tänkt, men jag har galet ont i muskeln vid nyckelbenet. Ser fram emot att bli bombad med laser. Fortsätt läsa En djävul bakom ögat
Långfrukost i sängen. Tupplur. Gräsligt jobbigt pass på cykeln. Dusch. Svalöv. Utvecklingssamtal med pärlan Olle. Lunch. Och nu på plats i uterumssoffan. Tvärtrött men tårfri. Ångesten ligger som en fjärran huvudvärk. Ingen andnöd. Glad för det lilla. Fortsätt läsa I bättre skick i dag