I ugnen puttrar två bitar fläskkarré i min alldeles egna variant av barbeque-sås.
Ro.
LillVild har sparat ihop till den första egna datorn, varit och hämtat den med Mannen och sitter nu i soffan och spelar Minecraft. Hans lycka lyser upp hela rummet.
Ro.
StorVild har Kusin på besök och de har häckat i hans mörklagda rum i ett dygn nu.
Ro.
Ljuden från OS på tv:n i bakgrunden minner om barndomens vintrar i Norrbotten.
Ro.

Mannen ska snart köra till jobbet och jag blir ensam ansvarig för resten av dagen och kvällen. Utan bil.
Oro.
Bilen. Sviker mig. Igen. Min älskade Corolla Verso som jag aldrig vill bli av med. Men som inte håller för evigt. Nu låter den oroväckande högt från typ hjulen eller nåt annat som finns där fram och inte är en motor. Så pass att jag inte vågar köra den längre utan blir tvungen att ringa verkstaden i morgon. Igen. Så snart jag betalat av den förra skulden på Toyotakortet måste jag skuldsätta mig igen. Det är sårbart att bo på landet. Om inte förr så märks det när en av bilarna lägger av. Hur ska jag nu kunna ta mig till jobbet?
Oro.
Kommer jag alls att kunna jobba på tisdag när jag varit hemma en vecka, eller blir jag tvungen att dra mig genom sjukvård och förnedring för att kunna få en chans att må bättre?
Oro.

Bläddrar igenom tulpanbilderna jag tog i går. Fina.
Ro.