Redan efter skoaffären kunde en trötthet anas.
Kokosfett, bok och tre par skor.
På Bauhaus rasade han ihop i en liten hög, tröstad av bröder väckte han personalens uppmärksamhet. (Aha – det är SÅ man gör för att få kontakt med personal på Bauhaus – man sätter sitt barn på golvet och ber honom se ledsen ut!)
Duschpaket och handfatsblandare, andningsmasker.
Mot IKEA. Ett löfte om att äta på Max på hemvägen om alla klarar av helvetesvaruhuset utan sammanbrott.
På badrumsavdelningen inser vi att det handfat vi tänkt köpa inte passar på kommoden. Tack och lov att glasbetongväggen inte är byggd än.
När vi kommer till lampavdelningen krisar han igen. Vandrar iväg och sätter sig utom synhåll. Muttrar och flyr när bröder kommer i närheten. Där försvann Max-middagen.
Vidare till infodisk och lager. Mer muttrande.
Lyckas betala och hämta ut hylla och kommod i varuutlämningen innan nästa kris gör att unge herrn matvägrar.
Kö – 6 korv med bröd, tre korv utan bröd, en glass.
När vi andra äter kommer han tillbaka. Vill ha glass.
Ny kö.
Och korv.
Okej.
Jobbig hemresa.
Källardusch och hopp om natt.
Det är så härligt med familjeutflykter.