Lis tog emot den med några tack och undrade om de klarar av att stå ute eller om de måste stå inne. Jag känner mig nöjd med mitt mod och glad att jag lyckades visa att hon betytt mycket för mig de senaste fyra åren. Nu går hon i pension och vi pratade igenom hur min framtid i psykiatrin ska se ut. Eftersom en regelbunden kontakt med en ny läkare inte är ett alternativ (dåligt organiserad vård…) så erbjuds jag en samtalskontakt med litiumsjuksköterkan. Det blir säkert bra. Känner mig långt ifrån tillräckligt stabil för att klara mig helt på egen hand med bara medicinrecept i handen.

Förhoppningsvis kan en ny period av mitt liv börja till sommaren. Läkarutlåtandet är skrivet och nästa vecka ska jag söka om permanent sjukersättning på 50%. Håll en tumme för att det ska gå igenom.