Tuff natt.
Det är svårt att sova lugnt när sovrummet skakas om av dånande vindbyar. Strömavbrott under natten fick tankarna att snurra. Snurra gjorde även Ville i vår säng efter ett toalettbesök i läskigt mörker med mammas ficklampa som tröst. När morgonljuset kom och klockan ringde kändes det nästan skönt att komma ur nattens stirrande.
Fotbollsmatch. Säsongens första utomhus. Taggad och jätteglad Ville. Taggad och lite orolig mamma. Ska de verkligen spela i det här vädret? Men när vi kom ner i köket tittade solen fram och vinden kändes mindre stark, så jag fixade en termos med kaffe och lade fram överdragsbyxor och mössa.
Frukost och matchkläder. Det underbara, fantastiskt ljuvliga leendet i det fräkniga ansiktet inramat av alldeles vildvuxet blont hår. De glittrande blå ögonen som avslöjar hela hans känsloliv. Min. Sin egen.
Och så sms-signalen. Uh-oh! (Du som minns ICQ – den.)
”God morgon på er! Matchen är tyvärr inställd idag pga blåsten.”
Vi som tyckte att det blåste mindre nu.
Blev jättebesvikna.
Leendet snabbt utbytt mot tomhet.
Jag ser glittret i blicken fly ut i solen.
Jag vill så gärna sätta tillbaka det igen, men det måste han göra själv.
Min fotbollskille.