När jag blev ensam tände jag en cigg, beställde in en ny öl och njöt av vuxenkänslan och friheten.
Så kom det in ett glatt sällskap. Och där var Han. Den dittills vackraste man jag sett. Förhäxad. Bultande hjärta. Se cool ut, Lina.
Han satte sig mitt emot mig. De isblå ögonen. Det tjocka håret i vågor kring ansiktet. Musklerna under t-shirten. Jag var såld. Såg honom djupt i de blå och sade ”I´m Swedish”. Som om jag behövde tala om att det var bråttom och att vi inte kunde ses igen. Och han såg in i mina gråblå och svarade ”I´m Australian”. Som för att bekräfta att han förstod vad jag menade. Att han höll med. Att det var bråttom.
Sällskapet han kommit med var hans familj. Han var i London med en kompis, på ett tremånaders stopp i en jordenruntresa. Familjen var där på besök.
Snart nog stängde puben och jag skulle tillbaka till mamma på hotellet. Men det gick ju inte. Här var den vackraste man jag mött, och han ville spendera tid med mig. Så.
Medan Anthony och hand familj väntade utanför puben sprang jag till hotellet. Bad mamma om mer pengar (fick ett litet pund) och berättade att jag träffat ”en australiensisk familj som ville ha lite tips om vad man kan hitta på i London” och att vi skulle till deras flotta hotell ”en liten stund”. Virvlade ut genom dörren och lämnade mamma ensam och förvirrad i hotellrummet.
Sprang tillbaka till puben där de faktiskt väntade. Med en platta Foster´s. Vi tog en taxi till finhotellet som var bombhotat, blev insläppta, drack lite mer öl, pillade på varandra i smyg, bestämde att vi skulle träffas vid Marble Arch dagen därpå. Sedan smet vi, Anthony och jag.
Pirrande, vild förälskelse.
Den brännande känslan av en hand i min. En hand mot min kind. Försiktiga, heta kyssar.
Vi gick till hans hostel. Köpte cig. Sovsal. En främmande värld. Bara Han och jag. Och den suddiga konturen av våningssängar och ryggsäckar.
När vi började vandringen mot mitt lilla hotell, min lilla mamma, regnade det. Regniga londongator som den ljuvaste bakgrund till allt det som var vi.
Hotellportieren som sov när vi kom.
Löftet om att ses dagen efter.
Kyssen.
Mamma på sängkanten
Paniken i hennes blick.
Ensam i storstaden.
Med försvunnen dotter.
Ringa polisen?
Vad gör man?
Men mamma, jag är här nu.

Dagen efter.
Mamma på The Tower of London.
Jag på Marble Arch.
Och där kom Han.
Några timmar i dagsljus tillsammans.
Ett löfte om att skriva.
Den sista kyssen.
Hans blick genom bussrutan.
Mina tårar.

Hoppas du har ett lika bra liv som jag, Anthony.