I dag kurar jag under filtar i sällskap av tända ljus. En vilodag mitt i kaos. En paus innan städandet tar vid. På fredag ska huset värderas för att se om kan få in badrums- och reningsverkslån i bottenlånet. Putsa och feja kommer vi varken att hinna eller orka, men en grovstädning måste till – jag har hittat ett helt miljonprogram för dammbävrar i sovrummet…

Gårdagens möte med psykiatrisköterskan blev precis så dränerande som jag befarade.
Ett slappt handslag och en mjuk röst. Den förstående, lyssnande blicken. De sökande frågorna, aldrig sinande. Det beslutsamma sökandet efter Sanning. Jag har fortfarande en klump i magen, en tyst gråt som inte kommer ut, en vilja att blunda, bara blunda, stänga ner, bli stum för att stumma surret i huvudet.

Så i dag kurar jag under filtar i sällskap av tända ljus, dricker stora mängder tröstande te och tittar på Viaplay. Tills fina familjen kommer och kramas med mig och jag kanske kan vara närvarande.