Sista måndagen före semestern. Sista måndagen som ordinarie personal på Kojan. I fyra år har Kojan varit mitt andra hem, så det  känns sorgligt att lämna. Ännu sorgligare känns det så klart att lämna barnen. Fyraåringarna ska vidare till andra avdelningar och det känns bara naturligt och viktigt att de lämnar Kojan. Att lämna småtjejerna och inte längre få följa deras utveckling dagligen blir svårare.
Men jag lämnar inte helt. Jag kommer att titta in på Ekdungen lite då och då, delta i apt, samverkan och lite annat.
För till hösten tar jag ett nytt steg i arbetslivet. Eller jag kanske ska skriva att jag troligen gör det, eftersom allt inte är 100% klappat. Hur som helst så kommer jag inte att vara kvar på Kojan. Om allt går enligt planerna, kommer jag att vara fackligt förtroendevald på hela min halvtid. Ett uppdrag som jag kan forma till stor del själv. Ett uppdrag där masken inte måste sättas på varje dålig dag, men där den å andra sidan måste sitta hårt fast vissa dagar. Ett uppdrag där jag kan arbeta hemifrån om jag har en dålig dag i min sjukdom. Ett uppdrag där jag får ständig kompetensutveckling och där jag får jobba med frågor som intresserar mig. Jag får träffa människor och förhoppningsvis hjälpa en och annan att få en bättre situation på arbetet.
Spännande, en smula läskigt men framför allt en utmaning jag ser fram emot. Så håll gärna en tumme för att allt klaffar så att jag får chansen att prova detta.