Ja, nu är ju det i sig ingen nyhet, men i dag gjorde sjukdomen sig påmind på ett aningen för påträngande vis.

Dagen började med kontorsarbete. Allena med radion på vid det nya höj- och sänkbara skrivbordet dansade jag loss samtidigt som fingrarna knattrade mejl. (Bara glad eller hypovarning?) Innan jag lämnade, såg jag till att ha jobb med hem till i morgon. Som om en del av mig visste hur dagen skulle utveckla sig.

Körde till svärmor som bjöd på varma kramar, fint samtal och kaffe. Vidare till Stadium Outlet där jag visste precis vad jag skulle ha så det gick fort och bra. Sedan in på Kjell&Company där jag snackade loss med killen bakom disken. Trevligt och kul. (Bara glad eller hypovarning?) Köpte inte det jag skulle, för jag fattade nog inte vad jag skulle ha, men var nöjd med det jag fick med mig.

Kurret i magen förde mig sedan till Burger King där jag mumsade i mig en burgare utan bröd och en liten påse morötter. 

Och sedan.

Kundvagn. Stor som en båtjävel. Snurrdörr, självscanning och redan vid papperskassarna började det krypa i mig. Ångestormen slingrade in i mitt medvetande, in i min kropp. På listan som blivit svettig i min hand stod soppåsar. Extrapris på den sorten jag skulle ha. Fan. Hur många skulle jag nu ta? Blipp, blipp. Jag tog två. Gick vidare. Vände. Blipp, blipp. Två till. Stannade för att andas och messa Sten. Vidare till grönsaker, frukt, bröd, kött, mejeri, kaffe, hushållspapper…………… Mitt i allt ringde Sten för att peppa mig. Då blev jag otrevlig och kort i ren panik. För nu blev det galet mycket att förhålla sig till. Matvaror som hotar att attackera mig samtidigt som någon kör på min vagn. Matvaror som hotar att attackera mig samtidigt som scannern inte vill blippa samtidigt som Sten pratar. Matvaror som hotar att attackera mig samtidigt som jag försöker prata. Lägger på. Skickar ett förlåt. Skyndar mot kassan. Nu skiter jag i om jag skulle haft något mer. Får se glassen. Stannar och skakar en stund innan jag minns vad barnen gillar. Betala. Betala! Har plötsligt ingen anining om huruvida jag har pengar på kontot eller inte. Drar kreditkortet och svettas. Släpps ut. Andas. andas. Får se min bil. Börjar storgråta. Samlar mig och kör hem. Tack och lov hann Sten hem före mig och kunde packa upp varorna.

Stavpromenad till bussen för att möta barnen och livet normaliseras.

Nu sitter jag med hörlurar och sittdansar.  (Bara glad eller hypovarning?)

I morgon jobbar jag hemifrån.

Välkommen in i min berg- och dalbana. Jag behöver ditt sällskap. Jag behöver min ensamhet.