Det börjar närma sig höstlov. Och med höstlovet väntar ett äventyr. Jag ska vara utan världens allra finaste Olle i nästan en hel vecka! Vår självständige, trygge trettonåring ska ut och resa. Från Lund via Stockholm C till Säter i Dalarna. Via Stockholm C!!!! En hel hönsgård kacklar i magen på mig när jag tänker på min lille kille ensam på stora centralen. Jag är alldeles övertygad om att han fixar det galant, annars hade jag inte låtit honom åka. På vägen upp har han hela två timmars väntan mellan tågen, och på den tiden hinner han både äta något och leta reda på rätt spår och tåg för vidare färd. Men visst är han modig?! Modig och beredd att offra många långtråkiga timmar på tåg för att träffa en kompis för första gången. Hela höstlovet ska han bo hos en för oss främmande familj som ingen av oss träffat. Men tösen och Olle har funnit varandra och jag har pratat med mamman som jag spontant litar på. Men jag tänker inte låtsas att jag inte tycker att det är lite läskigt. Och jag tänker inte låtsas att jag inte kommer att toklängta efter honom hela tiden.