Min handväska hette Mormor. Hon var en svart liten doktorsväska med axelrem. Alldeles lagom stor för allt man behövde ha med sig för en utekväll (plånbok, svart läppstift, cigg och tändare samt en kvarting Absolut invirad i en varm tröja).

December var kall det här året, så planen var att vaka in Lucia inomhus. Vi tog bussen till Linköping. Det var jag och några av mina nya kompisar från gymnasiet. Längst bak i bussen hamnade jag i knät på en kille som var allt annat än min stil. Han var sportig, klädd i märkeskläder och spelade tuba. Men hans kyssar var så galet goda att jag var hans för kvällen.

Vi rumlade av bussen vid folkets hus där det var disco, men discot var så fruktansvärt tråkigt att jag tog Mormor i fast grepp i ena handen och killen i den andra. Ett litet gäng hänge med ner mot stan. Vi trotsade kylan med hjälp av vodkan och mina fötter styrde mot Passagen. Det tog ett par timmar att gå den korta vägen, eftersom varje gathörn erbjöd ett hångelstopp. Jädrar, vad goda hans kyssar var!

När vi kom fram till Passagen hade vi tappat alla andra. Tubaspelaren såg obekväm ut bland alla svartklädda kaffedrickare så vi gick snart därifrån. Vi kysste oss fram hela vägen till bussen och när bussen stannade i Motala, var luciadagen invakad och tubaspelaren och jag sågs aldrig mer.