Med knuten näve och hårt sammanpressade käkar…

…tillbringar jag söndagseftermiddagen. Ångesten river i mig och inte ens mängder av tända ljus och mysigt småprat från barnens del av vardagsrummet får mig att släppa på taget.

I morgon börjar skolan.

Det är Kalles allra sista termin i grundskolan. Den börjar han med ett antal F i bakfickan och helt utan varken motivation eller lust. Olle har jobbiga tonårsfunderingar och kämpar för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Ville vantrivs i skolan och vill inte alls dit.

Jag jobbar vidare med att hitta rätt i mitt uppdrag. Liksom vid förra terminsstarten känner jag mig vilsen och en smula ängslig. Vill göra bra. Vill göra rätt. Vill göra skillnad.

När jag skriver detta, tvingas min hand släppa sitt krampgrepp. Då kommer tårarna i stället.

Fan.

2 reaktioner på ”Med knuten näve och hårt sammanpressade käkar…

Lämna ett svar till Ingela Hardebrant Avbryt svar