Jag gjorde det.
Deltog på förmiddagen.
Mumsade lunch.
Blev månadagivare till Läkare utan gränser.
Köpte en cappuccino.
Satte mig i tysta avdelningen på tåget med lurar i öronen.
På väg hem.
Till soffa och kudde.
Konferensen klarar sig troligen utmärkt utan mig i eftermiddag.
Men visst hade jag hellre stannat kvar…