När jag kom hem slet jag av mig kläderna och hoppade i hemmamjukisar. In med boken i örat och på med tjockaste filten. Påpeka för barnen att nu minsann ska mamma sova ostört. Stängde av ljudet på telefonerna och så snarkade jag loss. Vaknade som i en trygg, varm bubbla av lugn och ro. Och ögonklåda. Och värkande ben i fel ställning. Men varmt och tryggt. En känsla av att tiden kanske står stilla för min skull. Tills Ville säger ”God morgon, mamma! Kommer du ihåg att det är extra träning i dag?” Plötsligt hör jag regnet som smattrar vilt i kastvindar mot rutan och minns att jag borde fixa disken så jag kan laga mat. Träning på det? Tjoho.