Visst kan jag sakna en och annan av fotbollsföräldrarna. Simningen är ensammare på gott och ont. Men när jag i morgon ska sitta i en varm, fuktig simhall i TRE timmar (fick ju panikattacker förra gången…) för att se 25 sekunder ryggsim, ska jag tänka på alla iskalla, blåsiga fotbollsplaner jag slipper stå på.

Visst kan jag sakna en och annan av fotbollsföräldrarna. Men jag har ett par nya kompisar i bassängen. När jag släpade mig med lååångsamma steg mot omklädningsrummet i morse hejade de mig glatt framåt och väl i plurret gav vi varandra små uppmuntrande gliringar. Deras döttrar vill tyvärr inte delta i tävlingarna än, så de kommer inte att göra mig sällskap i morgon. Jag får packa ett par korsord så att jag har något att göra.

Jag har lovat killarna att vi ska handla julklappar i morgon. Det betyder att resten av lördagen ska gå i vilans tecken. Gött.