När jag vaknat i förmiddags surrade tankarna fritt. Så där halvvägs mellan att vara medvetna och att inte kunna styras. De handlade om att börja jobba. Så länge tankarna var medvetna gick allt hur bra som helst, men så snart jag gled mot sömn, så misslyckades jag i allt jag företog mig. Så snart arbetsuppgifterna blev svåra eller stora fick jag svåra panikkänslor. Nåväl. det var bara tankar och tankar är inte farliga. Inte heller visar de alltid verkligheten. Så jag har mått bra trots det.

Tills ångesten drog en fet snara kring min hals, min tanke, mitt liv.

Även om jag tänker på helt andra saker. Även om jag är helt inne i ett intressant program. Även om jag pratar med Sten om annat.

Så är ångesten där.

Förlamande.

Krampande.

SLÄPP MIG FRI