Jag kan inte hålla det från mig. Jag kan inte rycka på axlarna trots att det just det jag borde göra för att må bra. Han är mitt ansvar, min kärlek, min framtid, mitt nu. Om tre kvart börjar mötet jag ska gå på. Som jag kämpar mot tårarna nu! Jag sväljer och sväljer, tittar i taket, andas lugnare, försöker tänka neutrala tankar.

Det här är mer än jag klarar. Ändå gör jag det. För jag är ingen liten lort.