Män utan kvinnor del 1

Vi hade chattat lite på ICQ. Hon fanns på Passagen 35+ debatt, det var där vi fick kontakt. Jag kunde se att hon var lite trasig. Det var många män, mycket uteliv. Hur hon gjorde det vet jag inte riktigt men hon väckte mitt intresse. Hon var förälskad. Igen. Vad jag kunde läsa mellan raderna så var det i minst en, troligen två, eventuellt tre män. Min skulle hon nog aldrig bli.


Hon fascinerade mig. Vem var denna kvinna som tog för sig av livet med stora tuggor? Som kastade sig huvudstupa in i allt som fick henne att glittra?


Så plötsligt fanns hon alldeles i närheten. Livet och kärleken, det beundransvärda modet, den farliga gränslösheten hade fört henne till ett hus ute på en skånsk åker. Det dröjde inte mer än någon dag innan hon ville träffa mig. Den senaste i raden av Den Ende, Den Rätte, Den Som Ska Få Mitt Hjärta Mitt Liv skulle jobba kväll i min stad. Det fanns väl något fik där vi kunde mötas? Där hon kunde vänta tills jag slutade jobbet? Sedan skulle jag vara hennes till midnatt då prinsen skulle hämta henne i sin vagn. Visst fanns det ett fik.


Jag har funderat över det där. Varför jag sade ja till att träffas. Hon fick det att surra lite för mycket i min kropp, mitt inre, för att det skulle vara hälsosamt. Hon var någon annans. Jag var inte en i raden av förälskelser, det visste jag. Men jag kunde inte säga nej. Jag vet inte om någon kunde säga nej till denna kvinna när hon lös som mest. Men för mig hade hon ju bara lyst i orden. Jag hade inte sett ens en bild på henne. Jag hade inte hört hennes röst. Men jag var tillräckligt fast för att inte hitta ett nej.


Visst fanns där ett fik. Mitt emot den nedlagda stationen. Intill Systembolaget och Åhléns. Där skulle vi träffas. När jag frågade hur jag skulle veta vem hon var svarade hon med ett skratt i telefonen ”Jag syns”. Vad hade jag gett mig in på? Eftersom det var skivsläpp av Lundell den dagen bestämde vi att jag skulle köpa mitt exemplar innan jag kom. Hon skulle köpa sitt direkt för att kunna läsa texterna på fiket. Tillsammans skulle vi lyssna när vi kom hem till mig. När vi kom hem till mig. Farligt. Men så hade hon bestämt att det skulle bli och jag kunde bara följa.
Vill du läsa mer? Lämna en kommentar. 🙂

4 reaktioner på ”Män utan kvinnor del 1”

Lämna ett svar till Michael Andersson Avbryt svar