Vissa nätter vakar jag. Det bara är så.

I natt slumrade jag ifrån min ljudbok vid fyratiden. För att väckas en kort stund senare av en orolig ko som kallade på sin kalv som smitit genom taggtrådsstängslet. Korna på bete på andra sidan den stora parkeringen svarade och kalven blev alltmer förvirrad. När den ensamma kon brölat en god stund fick hon sällskap av de andra korna och kalvarna i hagen och alla ställde sig intill henne. Kalven blev lugn men var fortfarande på fel sida stängslet.

När jag till sist fattat mod att försöka släppa in kalven genom grinden en bit bort kom en räddande ängel i form av en bastant dam och gjorde det jag inte riktigt vågade. Ko och kalv återförenade och jag kunde återgå till min vaka.