Jag vill ha mer. Men det här räcker för att pigga upp mig lite. Lite. Satt still eller sov hela dagen i går. I dag hostar jag argt. Jag som ska promenera och simma… Det får bli en sak i taget. Håller jag så är det bra. Annars får jag väl gilla läget. Fortsätt läsa Lite av det vita
Jodå. Höjde temperaturen i uterummet med 0,4 grader gjorde jag minsann. Varma är mina muskler. Och varm är min självkänsla. Vi skulle ha simmat nu men jag fick en överdos av människor i förmiddags och Ville är inte på topp. Så. För att kompensera för utebliven simning satte jag mig på motionsccykeln. Sedan hantlar, 100 sit-ups och lite yoga-stretch. Fy fan vad jag är bra! Fortsätt läsa Gissa vem som är tillbaka i sadeln
Så sitter jag här mitt i allt det gråa. Jag tänder ljus. Jag bränner rökelse. Gör ett glas kaffe och drar igång play-TV. Tvekar lite inför det tänkta Lerins Lärlingar men tänker att jag ju älskat varje avsnitt hittills så varför tveka. Och så varm och go i hjärtat jag blev efter ännu ett avsnitt. Den människan. Den gruppen. Livet. Fortsätt läsa Kär i Lerin
Men se! Det snöar! Stoppa, blöta blaffor snackar tungt i backen där de sakta smälter. Nu håller jag helg. Jag börjar med lunch. Sedan soffan. Tjo! Fortsätt läsa Skånsk så kallad vinter
Tog en Sobril och fick sova i skönare tystnad än den jag levde i på kvällen. Tanken att dra i nödbromsen och sjukskriva mig en vecka var stark och skön. Men jag orkar lite till. I dag blir det förskolan och det ska bli gott att sitta ner med barnen och lyssna på alla deras tankar. I morgon. En ny dag. Fortsätt läsa Heja Lina
Jag tänkte skriva. Det är tyst i mitt huvud. Men. Tyst är det inte. Tyst är det aldrig. Det som är. I kväll. Är vitt brus. Tankar som inte hittar fram. Ord som försvinner. Dimma och ensamhet. För jag blir så ensam. När mina tankar sviker. När orden lämnar. När jag försöker lyssna. Hör jag inget. När jag inte vill. Höra. Tar ångesten sig ton. Och den. Orkar jag inte med. Så här sitter jag. Och orkar inte med. Korta stunder kan jag gömma mig i musiken. I natt. Blir musiken min vän. I ensamheten. Där inne. I mitt huvud. Fortsätt läsa Tyst är det aldrig
Fy fan för skånsk vinter. Fortsätt läsa Livet är så vackert
Jag mår så satans illa av min frukost nu för tiden. Blärk. Envis som jag är vill jag inte äta något annat eftersom mättnaden varar så länge och hjälper mig att hålla mig ifrån kolhydrater under dagen. Men. Så här kan jag ju inte ha det. För börja modifiera receptet och se vad som kan funka. Nu ska jag köra till Lomma för att träffa världens härligaste frisör. Sedan blir det lunch på Nova, samverkansmöte, jobb på expeditionen (Ville kommer efter skolan och får hjälpa till), hämta Olle i Teckomatorp. Klok som jag är började jag morgonen med ett kort … Fortsätt läsa Spretande förmiddagstankar
I dag fick min kropp vila efter en vecka med mycket aktivitet. Det var säkert bra men fy bubblan vad trött jag är nu! Trots att jag fick sova till efter åtta. Trots att jag sovit en halvtimme på soffan. Trots att jag fått små doser frisk luft. Trots att jag ätit lagom mycket. Just nu känns det som om jag måste sova i en vecka för att orka resa mig på riktigt igen. Men veckan är full med liv som ska levas. Människor, möten, hårklippning, utbildning, jobb i barngrupp, arbetsplatsbesök, familj, matlagning, disk, simning, yoga, omklädningsrum… Ja. Liv som … Fortsätt läsa Liv som ska levas
Det svajar nu, mitt mående. Inte att förundras över, dock, vintern har ju inte börjat än och den eviga hösten kan väl knäcka vem som helst. Planerna för sommaren behöver snickras men det är svårt att föreställa sig en tid där livet levs i ett uterum och man kan bada långa stunder i havet. Så vi kommer oss inte riktigt för. Inte heller räkningarna kommer jag mig för att fixa. Nej. Jag tar mig en stillsam kväll, lyssnandes på vinden. I morgon krävs det mer av mig. Fortsätt läsa Måndagsblues?
Solpuss - bortom molnen 