Tonårsmorsan är tacksam

Här sitter jag och tänker att det var sant som alla sade. Åren som småbarnsförälder for förbi fort som bara den. Nu är det enda som hörs i vardagsrummet vinden utanför fönstret och Stens snarkningar från soffan. Killarna häckar i varsitt rum och det är helt okej. Ville kom ner med en kram på väg till toan, de andra har jag varken sett eller hört sedan kvällsmaten. Vi har blivit tonårsföräldrar och om bara några månader har vi tre tonårskillar i huset. Att vi kommer att behöva vara extra mycket föräldrar för en av dem de närmaste åren har vi … Fortsätt läsa Tonårsmorsan är tacksam

Jag fick en paus

Tandläkaren bedövande mig så väl att jag efter tre timmar fortfarande inte har varken tunga, kind eller underläpp. Hon hittade en trasig lagning när hon ändå höll på så nu får jag äran att besöka henne i november igen. Länge leve frisktandvården! Efter en kort paus vid vattnet blev det samtal med försäkringskassan, felanmälan av biljettautomat och en snabb tilltryckning av brösten. Länge leve gratis mammografi! Nu ska jag känna på soffan. Länge leve tupplurerna! Fortsätt läsa Jag fick en paus

Onsdag – check

Vi överlevde mötet på skolan men mer var det inte. Efteråt körde vi till Landskrona för en runda på Dollar Store. Jag hittade en resväska för 200 pix och är jättenöjd. Vidare till Espresso House för en cappuccino och en frappino. Mums. I Svalöv hämtade vi Ville och ett paket. Vi köpte ingredienser till chili con carne och laddade kontantkort till flickan som sitter och fryser utanför ICA. Väl hemma slängde jag mig i soffan och snarkade gött. Nu är jag lika trött igen och sängen hägrar. I morgon ska jag laga en lagning som gått sönder i en tand … Fortsätt läsa Onsdag – check

Som fan

Den är verkligen spännande, den här bloggen. Ena stunden har hon ångest, sitter i en bil och gråter. En annan dag svettas hon pannbandet blött och stoltserar över träningsresultat. Det är barn som inte går i skolan och det är ljudböcker på kvällarna. Plötsligt är livet på topp och någon magisk konsert har upplevts. Det är tupplurar på soffan och Sobril till natten. Och idag. En bild på två garderober. Fortsätt läsa Som fan

Vill inte ha den här dagen

Fick sms på morgonen om att det blir möte med biträdande rektor på gymnasiet i morgon. Det är nu Kalle ska få sin dom. Jag lyckades fylla några av korgarna i den nya garderoben innan jag bröt ihop. Sedan plockade jag ihop mig själv och ringde habiliteringen. Hon kunde inte hjälpa mig men jag fick kräkas ur mig en del och det var ju bra så slipper jag göra det på mötet med skolan i morgon. Försenad till lunchen med kollegorna men tillräckligt samlad efter det för att sitta i samverkan. Stupade i soffan tre sekunder efter att vi kom … Fortsätt läsa Vill inte ha den här dagen

Ångestmorgon

Tillbaka i träsket. Morgonen är mörk och dyster. Kalle blir hemma i dag igen. Jag borde kontakta habiliteringen men min telefonfobi har hindrat mig hittills. Kanske det här blir den dag då jag orkar ta tag i det. Kanske räcker styrkan bara till dagens samverkansmöte. Vi ska prata Bästa skolkommun och det vore fint om jag åtminstone kan verka samlad och att det skiner igenom att jag faktiskt är påläst. Därför bör jag kanske trots allt spara hab-samtalet till i morgon. En prövning om dagen räcker långt. Ångesten hotar redan att kväva mig. Fortsätt läsa Ångestmorgon

Svammel om sömn

Sömn är görviktigt. Det är vi överens om? Nästan den första fråga jag får av läkare och terapeuter är ”Hur sover du?” Och jag kan oftast svara att jag sover bra men att mitt sömnbehov är mycket stort. Jag kan sova tio timmar på natten och ändå behöva en tuppis på dagen. Så kommer då de här hypomana tendenserna… Sömnbehovet är detsamma men det fattar inte kroppen. Eller snarare knoppen. Jag beskriver ofta min hypomani som att den inre motorn går på högvarv. Den kan gå på tomgång men med gaspåslag eller så kan det vara bra ös framåt. Det … Fortsätt läsa Svammel om sömn

Den blir nitton år i dag, vår Saga Sannare än Verkligheten

Reprisinlägg Det viktigaste datum i det liv jag lever i dag är dagens. Utan den nionde oktober nittiosju hade mitt liv sett totalt annorlunda ut. Hur det sett ut vet jag inte, men jag vet att jag inte suttit här om det inte vore för det som hände den dagen. Efter en sommar i mani (mitt livs enda riktiga maniska episod där många galenskaper föddes ur manin som kontrollerade mig) och en längre tids sjukdom hade jag börjat jobba igen. Jag kände mig alltifrån välkommen tillbaka. Många var de broar jag bränt själv, många var de jag sårat och många … Fortsätt läsa Den blir nitton år i dag, vår Saga Sannare än Verkligheten