Långsam bild och kentbiljetter

I  morgon är det simning. Och för att bli färdig till tolv, måste jag komma i vattnet tidigare än Villes lektion börjar. Det är skärmförbud i hela simhallen och jag ska minsann försöka få tag i biljetter till Kent. Vem kunde tro det? För övrigt kan jag meddela att min turkos och bruna bild kommer att bli färdig lagom till månadsskiftet om jag fortsätter puttra på i den här takten. Tjo! Fortsätt läsa Långsam bild och kentbiljetter

Fredagfix

Minsann. Jag ringde till barnspecialisterna och frågade om vi kunde få intilliggande tider för Olles och Kalles besök. Och det gick hur bra som helst. Ett jobbigt telefonsamtal som köpte mig en resa färre Lund tor samt en parkering i garage färre. Bra jobbat, Lina. Nu har jag fixat dagens uppdrag. Tränat, duschat, hämtat Olle, köpt vin, hämtat paket. Utöver det har jag tillsammans med Ville och Kalle burit ut den trasiga crosstrainern från uterummet samt sopat väck grenar och löv från uteplatsen. en liten insats, men dock en insats. Nu återstår att steka köttfärs och riva ost till nachos, … Fortsätt läsa Fredagfix

Nej. Jag höll inte ihop.

Hittade Ville utanför affären. Handlade. Länge. Hämtade Olle. Körde hem. Så långt, allt väl. Kom hem. Konflikt kring uppackning av mat. Psykbrott. Skrikmatch. Panik. Tårar. Svett och skakningar. Fosterläge under en filt. Lämna mig. Låt mig vara. Barnen på sina rum. Bakom stängda dörrar. Vana vid detta. Hanterar det på sina egna sätt. Hanterar det själva. För jag är inte där. Jag är en förlorare under en filt. En timme senare. Förlåt. Fan. Fortsätt läsa Nej. Jag höll inte ihop.

Det var den lilla dagen

Till slut.Långt om länge.Blev polisanmälan gjord.Brottet rubriceras ”försök till utpressning”. Sonen är orolig över konsekvenser men förstår att en anmälan var det enda rätta. Efter detta är dagens reserver förbrukade. Om jag ska klara av att veckohandla om en timme, så får den timmen spenderas i ryggläge med ljudbok och snarkningar. Gud, vad mitt liv är spännande! Fortsätt läsa Det var den lilla dagen

Telefonterror

Du som följer min blogg vet att jag har det jättejobbigt med att ringa telefonsamtal. Jag ringer nästan aldrig mina föräldrar. Jag ringer aldrig mina vänner. Jag ringer min familj och så ringer jag alla jävla läkare, habiliteringspersonal, skolsamtal och jobbsamtal jag måste. I dag väntar jag på att polisen ska ringa upp. Efter att ha tvingat mig att ringa först mentor och sedan kurator, tog jag mod till mig och ringde 11414. Över 20 minuters väntetid och plats 127 i kön. Hjälp. Fortsätt läsa Telefonterror

"Det här var väl inte så betungande?"

Om du bara visste, kära ordförandekollega. Efter blott två timmars konferens är jag helt, totalt väck. Slut. Halvdöd. Det surrar i huvudet och allt jag vill är att gråta i fred. I stället för att följa med och äta god lunch köpte jag en kaffe och satte mig på tåget hemåt. Känner mig misslyckad och onödig. Hoppas en lur på soffan kan få mig att uppskatta det faktum att jag i alla fall orkade två timmar. Hoppas också på ny styrka så att jag kan polisanmäla gårdagens händelse. Det är inte bara lätt att vara människa. Fortsätt läsa "Det här var väl inte så betungande?"