Lämna en kommentar

No more zumba

bortommolnen

Nu har jag bestämt mig definitivt. Hur kul det än var med zumba, så är det inte för mig. I dag kunde jag simma helt obehindrat utan att knäna värkte. Simningen och så lite värk som möjligt är viktigare än en timmes rolig dans i veckan. Så. No more zumba, men en riktigt skön kilometer i bassängen. I dag var det trångt och jag vet inte hur många gånger jag klappade på någons arm eller ben. Men allt sicksackande gav väl några extra meter i kroppen. Nu väntar jag på Ville och jag lovar att det här är en av … Fortsätt läsa No more zumba

Lämna en kommentar

Tungt

bortommolnen

Jag har mått bra så länge att jag glömt hur det känns när mörkret lägger sig som en filt över livet. Visst har jag har ångest varenda kväll, varit orolig, rädd, ledsen. Men den här känslan hade jag förträngt. Lika plötsligt som när någon drar ner mössan över ansiktet, lika plötsligt lades mörkerfilten på mig i dag. Nu vet jag inte om jag någonsin tar mig ur sängen efter att jag lagt mig i den i kväll. Fan. Fortsätt läsa Tungt

Lämna en kommentar

Det bara fortsätter

bortommolnen

Massiv huvudvärk. Telefonsamtal från Försäkringskassan som ville utvärdera vårdbidraget vi får för Kalle. Alltid lika jobbigt att behöva formulera vår livssituation för en främmande människa. Men nu är det gjort och vi får behålla vårdbidraget tills juni det år han fyller 19. Mejl från ombudsmannen med ytterligare en arbetsuppgift. Något som borde varit gjort i höstas, men som inte är klart än har hamnat i mitt knä och jag har kopplat in regionkontoret för att få hjälp. Nu har jag fått hjälp och måste själv ta upp frågan med arbetsgivaren snarast. Nästa vecka går all min tid till styrelsemöte och … Fortsätt läsa Det bara fortsätter

Lämna en kommentar

När man ligger på rygg och gråter rinner tårarna så obehagligt

bortommolnen

I dag skulle jag vila. Det går bra rent fysiskt, men i mitt sinne pågår ett race. Tankarna från gårdagen tumlar vidare. Någon har sökt mig i jobbet och vill att jag ringer tillbaka. Men jag jobbar inte fackligt förrän på måndag och jag behöver innerligt min vilodag. Så upptäcker jag att Viasat skickat sms om obetalda räkningar på hemtelefonen. Hade ingen aning om att det gick. De har även försökt få kontakt med oss och jag hittar inte räkningarna som troligen även de kommit som sms. Orkar inte ta tag i det. Lämnar till Sten som har lång jobbdag. … Fortsätt läsa När man ligger på rygg och gråter rinner tårarna så obehagligt

Lämna en kommentar

Fem timmar. Punkt.

bortommolnen

Oj, vad det snurrar i skallen efter dagens möte. En förfärlig massa hur? vem? när? varför? vad? vilka? trängs om utrymmet och för varje fråga försöker jag hitta svar, men innan svaret är färdigformulerat tränger sig nya vad? varför? vem?…på och vill ha uppmärksamhet. Kanske borde jag sätta mig ner med papper och penna och försöka reda ut några trådar, men jag är för trött. Jag måste pausa. Måste vila. Måste. Ta. Det. Lugnt. För. Att. Klara. Mina. Fem. Timmar. Fem timmar. Punkt. En kopp te och lite brittiska husrenoveringar får bli mitt andningshål i kväll. Fortsätt läsa Fem timmar. Punkt.

Lämna en kommentar

Fan, vad det svajar

bortommolnen

I dag har jag haft ett möte med vår regionombudsman. Vi hade ett mycket konstruktivt och trevligt samtal kring styrelsens arbete. Efter en och en halv timme lämnade han mig med orden ”Du måste ta hand om dig.”. Efter en och en halv timme var jag så trött att ögonen gick i kors. De planer jag hade för eftermiddagen fick bordläggas och nu ägnar jag mig åt att dumtitta på play-tv. Jag vill inte sova middag, för jag behöver sova gott i natt, men jag är inte helt säker på att jag kan hålla mig vaken. Jag vill måla lite … Fortsätt läsa Fan, vad det svajar

Lämna en kommentar

Än ropar jag inte hej

bortommolnen

Jag mår i grunden bra. Äntligen.Jag jobbar mina fem timmar i veckan och möts ständigt av den välmenande kommentaren ”Nu ska du se att det har vänt. Ljuset är på väg tillbaka och när våren kommer mår du säkert helt bra!” Och det hoppas jag verkligen att jag gör. Men min historik säger annat. De gånger jag blivit sjukskriven en längre period har det varit vår. Jag älskar den här tiden när ljuset kommer tillbaka och jag längtar efter knoppar och skiraste grönska. Men med våren kommer ofta depressionen tillbaka. Så är det bara, en del av sjukdomsbilden helt enkelt. … Fortsätt läsa Än ropar jag inte hej