Skolavslutningsmorgon

  I dag är det äntligen dags. Vädret blir finare än det ser ut. Morgondiset är tjockt, men solen finns där bakom och temperaturen är svenskt lagom. Ville har valt min outfit för dagen och killarna har nya kläder. Den årliga fotograferingen äger rum innan vi kör och kameran lämnar jag hemma. Om du ser mig smyga längs väggarna i diverse klassrum, aulor, idrottshallar, skolgårdar med ett stelt panikleende så vet du att jag kämpar. Fortsätt läsa Skolavslutningsmorgon

Oro och positiv förväntan

Min oro inför morgondagen ska inte segra. Jag ska ta mig igenom varje minut av skolavslutningar på ett bra sätt. Jag ska vara mamma och bara mamma. Jag ska inte svara på frågor om jobbet. På frågan om hur jag mår ska jag svara ”I dag är en bra dag, det är ju skolavslutning.”. Efteråt ska jag njuta av att äta något gott med mina killar och jag ska klara av att handla mat till kvällens fest. För fest ska det bli. Kalle slutar nian, Olle lämnar sjuan bakom sig och Ville fyran. Jag lämnar en rolig jobbtermin som slutade … Fortsätt läsa Oro och positiv förväntan

Vad hette det? Lärarmiddag?

Inte ett ord har nått oss. Inte en lapp, inte ett mejl, inte en kommentar från varken skolan eller Kalle. Så i dag när jag fick åka och hämta honom för att de slutade 4,5 timme tidigare än på schemat, nämnde Kalle lärarmiddagen. Den ska tydligen gå av stapeln i kväll och någon hade frågat om han skulle gå. Som han har förstått det så är även föräldrar välkomna, men vem vet. Inte vi. För vi har noll info. Nu är jag så in i märgen trött på hur skolan behandlat Kalle den här terminen så jag är inte det … Fortsätt läsa Vad hette det? Lärarmiddag?

Den här kvällen hoppar jag över

Pojken som ”har en helt normal reaktion på övervikt och sen pubertet” vägrar lämna sitt rum. Han hade gjort sig i ordning för att gå på kalas, men kom aldrig iväg. I stället blev det skrik, fula ord och tårar. Hos mig triggade detta en panikattack. Med dubbla, vikta badlakan framför munnen har jag vrålat min ångest i bitar. Jag har hyperventilerat och snorgråtit. Nu kom han till mig med förlåt och önskan att laga mat. Onyttig mat. Hur ska jag orka? Jag är knappast i skick att ta en strid nu. Så jag låter tårarna rinna och försöker förlåta … Fortsätt läsa Den här kvällen hoppar jag över

Jag ska bara…

Alldeles snart ska jag försöka motbevisa mig själv. Jag är nämligen näst intill övertygad om att det jag behöver är ännu mer sömn. Det är svårt att tro annat när både kropp och själ signalerar utmattning. Men jag ska minsann dra på mig de nya träningsshortsen och lägga fram de nya hantlarna. Kanske rentav öka motståndet på cykeln bara för att. För en liten, liten del av mig skriker att jag visst kan. Att jag visst är stark. Att jag visst är en superhjälte. Må den delen överrösta det trötta. Utfärden till Svalöv bjöd på ett trevligt besök på banken, … Fortsätt läsa Jag ska bara…